Ligger Sverige verkligen efter Norge?
Är norska dagstidningar verkligen bättre än svenska? Häng med på den tredje och sista delen i Anders Malmstens norska resa. Denna gång till en mycket stor och en mycket liten landsortstidning.
Malmsten om Medier – 8 januari 2025
INTRO: Norsk rundtur – tredje delen
AKTUELLT: Fake News under Trump. Hur möter medierna problemet?
ANALYS: Norges bästa lokaltidningar – del 3
🇳🇴Norsk rundtur – tredje delen
Den tredje och sista delen av min norska reportageresa både börjar och slutar i Trondheim, Norges tredje största stad med 215 000 invånare. Här har Polaris Media sitt huvudkontor och här produceras Norges näst största regionaltidning, Adresseavisen.
Men förutom Adresseavisen, som har 257 år på nacken, ger Polaris också ut 14 lokala tidningar i regionen. Många av prenumeranterna har därför mer än en dagstidning vilket samtidigt är en förklaring till att Polaris inte säljer några bundlade abonnemang där alla tidningarna ingår i ett paket.
Mina reportageresa till Norge har resulterat i två tidigare artiklar här i nyhetsbrevet. Du kan läsa dem här och här. Men jag har också skrivit två artiklar (här och här) i Dagens Media. Detta fick ett antal svenska redaktörer att gå i taket och förklara att de minsann var lika bra som norrmännen. Jag skrev därför en liten julsaga som svar på kritiken.
Jag förstår såklart att många kan tycka att det är orättvist att jag berömmer ett antal norska tidningar utan att exakt veta vad alla lokaltidningar i Sverige har gjort.
Men jag är ändå lite förvånad att den första reaktionen är att förklara att vi är lika bra i Sverige i stället för att fråga vad vi kan lära av Norge. Det är ändå lätt att visa att de norska tidningarna lyckats vända och öka sina upplagor mer än de svenska och att de har lyckas bättre med annonsförsäljningen.
Som dagens reportage här i nyhetsbrevet visar klarar de norska tidningarna inte bara att nå högre hushållstäckning trots ett högre pris. De lyckas dessutom att få rätt många hushåll att prenumerera på mer än en tidning.
Detta innebär självklart inte att det saknas framgångsrika dagstidningar i Sverige. I det senaste nyhetsbrevet efterlyste jag därför goda exempel även från den här sidan Kölen. NTM:s koncernchef, Lina Hedenström svarade snabbt och föreslog att jag skulle besöka Corren och Norran. Det ska jag verkligen försöka att göra under året.
Nu väntar jag bara på förslag från NWT, Bonnier News Local, Stampen, Gota och andra tidningsägare. Vilka är era bästa tidningar? Jag törs inte lova att jag ska besöka alla under 2025, men jag ska göra mitt bästa.
Fake news under Trump: Hur möter medierna problemet?
Den 5 december anordnade jag tillsammans med Ulf Mårtensson och Arenagruppen ett seminarium om desinformation, påverkansoperationer och möjligheterna att bemöta detta med faktakontroll.
Trots att seminariet hölls klockan åtta på morgonen hade vi helt fullt i lokalen hos Arenagruppen. Orsaken till den tidiga timmen var att vi hade med Eve Chiu på video från Taiwan. Eve Chiu är chef för Taiwan FactCheck Center som jag skrev om i våras i samband med mitt besök där.
På plats i Sverige hade vi Magnus Hjort, generaldirektör, Myndigheten för Psykologiskt försvar, Åsa Larsson, en av grundarna till Källkritikbyrån, Ester Appelgren, docent i journalistik vid Södertörns högskola och internationell granskare för IFCN (International Fact-Checking Network).
Seminariet filmades, länken till YouTube ser du här nedan.
Den 6 februari kl 17-19 arrangerar vi ytterligare ett seminarium med fokus på vad detta innebär för medierna och hur man kan utbilda allmänheten bättre.
I går beslutade Meta (ägare till Facebook och Instagram) att de drar tillbaka finansieringen av den faktakontroll som både Taiwan FactCheck Center och Källkritikbyrån genomför. Vi följer därför också upp hur de påverkas av Metas beslut.
Du kan läsa mer om seminariet här och även anmäla dig redan nu.
🇳🇴Norge bästa lokaltidningar – del 3
Efter 20 år som journalist i Oslo och New York flyttade Gunn Kari Hegvik tillbaka till Fosen, en halvö ute i havsbandet, mer än 500 km norr om Norges huvudstad. Hon lockades av uppdraget att leda redaktionen på den lilla dagstidningen Fosna-Folket med bara 9,5 tjänster. Och så här långt går det rätt bra – upplagan har ökat 48 procent på sju år.
Hurtigbåten från Trondheim till den lilla staden Brekstad tar ungefär en timme. Här ute i det yttersta havsbandet bor 24 000 personer i fyra små kommuner. Och nästan alla verkar de läsa Fosna-Folket. Trots närheten till Trondheim, där den stora Adresseavisen ges ut, så har den lilla lokaltidningen Fosna-Folket lyckats öka upplagan från 5 480 exemplar år 2017 till 8 094 under första halvåret 2024.
Om vi jämför upplageutvecklingen med ett par svenska dagstidningar på samma breddgrad, Östersunds-Posten och Örnsköldsviks Allehanda, så ser vi att det finns både likheter och skillnader.
Nedgången för dessa tre tidningar startade i mitten av 00-talet och höll i sig i 10-15 år innan upplagan började öka igen. Den stora skillnaden är att Fosna-Folket inte föll lika djupt och att man lyckats mycket bättre med att öka upplagan de senaste 6-7 åren.
Gunn Kari Hegvik kom till Fosna-Folket som chefredaktör år 2020 när upplagan redan hade börjat vända uppåt. Hon är uppvuxen i området och hade även jobbat på Fosna-Folket som nybakad journalist vid millenieskiftet. Men därefter lockade storstaden och de nationella tidningarna.
“När man som jag kommer från rikspressen så har du med dig en utbildning som är otroligt härlig att använda i en lokaltidning. Jag tror att de lokala tidningarna har en väldig potential och kommer att ha det under många år framöver om vi gör rätt saker. Vi har större möjligheter än de regionala tidningarna och de mindre rikstidningarna eftersom affärsmodellen är så tydlig. Det händer så mycket lokalt och det är bara vi som bevakar detta”, säger Gunn Kari Hegvik.
Redaktionen består av 9,5 tjänster. De flesta utgår från lokalen i huvudorten Brekstad men tidningen har också kontor i två ytterligare orter inom bevakningsområdet. Det är ett stort område som Fosna-Folket bevakar men det är långt ifrån den enda utmaningen. Att med en så liten redaktion klara produktion av såväl text, bild, video och poddar samt leva upp till de nutida kraven på snart sagt dygnet-runt-bevakning är inte lätt. Då gäller det att kunna locka ut de bästa journalister till ett liv i obygden.
“Journalistjobben här kräver stor kompetens i dag. Samtidigt vill de flesta yngre journalisterna hellre jobba på de stora mediehusen. Det börjar bli ett stort problem att locka hit rätt kompetens”, säger Gunn Kari Hegvik.
När hon berättar om Fosna-Folkets framgångar så påminner det självklart om det jag hört från de tidningar jag redan skrivit om i den här serien, så jag ska inte upprepa detta i detalj. Det handlar till stor del om att ha hittat rätt metod för att använda data i det journalistiska arbetet och om att få tidningen att bli en så central del av hela målgruppens vardag att de förlitar sig på att tidningen ska ge dem information om allt från snösmockor till trafikstockningar. Inom Polaris Media har man målet att blåljusnyheter som är bedöms intressanta för läsarna ska ligga på tidningens sajt inom 90 sekunder efter det att polis eller räddningstjänst lagt ut information.
Men vad gör man om det inte händer så mycket saker av den typen som kan bli en händelsenyhet? För Fosna-Folket går det inte att enbart förlita sig på olyckor och bränder, i så fall skulle tidningen gå snabbt att läsa.
“Vi blir väldigt sårbara om ska vara beroende av händelsenyheter. Vissa dagar händer ingenting som vi kan skriva om. Så i somras började vi arbeta med att skapa ett innehåll som inte är så händelsekopplat. Det handlar helt enkelt om berättelser om livet här på Fosen. Och där har vi ett ämne som vi är definitivt ensamma om”, säger Gunn Kari Hegvik.
“Detta innebär inte att vi inte ägnar oss åt kritisk journalistik. Det gör vi också. Men när vi klarar att gå in i människors stora livsutmaningar på ett bra sätt, då kan vi sätta dagordningen själva och då kan vi konvertera nya läsargrupper.”
Jag tar båten tillbaka till Trondheim för det sista besöket på en norsk dagstidning under denna resa: Trondheims stolthet, Adresseavisa. Tidningen, som i dagligt tal och på webben kallas Adressa är inte bara kärnan i hela Polaris Media, det är också Norges äldsta utkommande tidning, med 257 år på nacken. Och man verkar lyckas kombinera sin stolta historia med framtidsfokus, samma år som tidningen fyllde 250 år fick man dagspressens innovationspris
Upplagan är över 77 000 exemplar trots att Polaris Media också har 14 lokala mediehus i regionen, varav flera konkurrerar med Adressa. Dessutom har konkurrenten Amedia nästan lika många lokaltidningar i Adressas spridningsområde. Totalt ges det ut 28 dagstidningar i detta län som heter Trønderlag. Tidningarna har en samlad prenumererad upplaga på 202 000, antalet invånare är 483 000. En prenumeration per 2,39 personer, en relation som bara går att finna i Norge.
Så långt tillbaka som jag har uppgifter så var Adressas upplaga som störst i slutet av 1990-talet. Tidningen nådde då över 93 500 ett år. 2016 var upplagan som lägst och klarade sig precis över 60 000-strecket.
I dag är alltså upplagan uppe på 77 000 igen, vilket är ungefär samma nivå som de tre övriga regiontidningar i Norge klarat av. Medan flera av de mindre lokaltidningarna ofta hämtat igen hela upplagetappet från 00- och 10-talen så har de regionala tidningarna inte klarat detta ännu. Men under 2024 nådde Adressa milstolpen att två tredjedelar av upplagan är helt digital, så även på denna stora tidningen går den digitala transformationen mycket snabbt.
Besöket på Adressa och Fosna-Folket visar också på en skillnad i organisation mellan de två koncerner som äger nästan alla lokaltidningar i Norge. Polaris Media, som alltså äger både Adressa och Fosna-Folket har betydligt mer resurser på regional nivå medan Amedia har en mer centraliserad modell. Polaris har inte heller börjat sälja en “bundlad” prenumeration där du som abonnent får tillgång till alla koncernens tidningar. Amedia däremot säljer sin +Alt-prenumeration som ger tillgång till över 100 titlar.
Vilken modell som är bäst är för tidigt att säga. Att Amedia lanserade +Alt kan ha att göra med att de insåg att Polaris har svårt att följa efter då de har både regionala och lokala tidningar. Om Polaris skulle sälja ett liknande abonnemang skulle de tappa intäkter från alla de som i dag betalar för två eller flera tidningar. Amedia har nästan bara lokaltidningar som i liten utsträckning konkurrerar med varandra. Men deras samlade upplaga minskar ändå sedan de började sälja +Alt, medan upplagorna inom Polaris fortsätter att öka.
Polaris använder också Adressa som sin tydliga utvecklingscentral. Här finns resurser som inte finns på de små tidningarna. Jag får en rejäl genomgång av projekt som handlar om allt från att webbens förstasida specialanpassas för icke-abonnenter för att öka konverteringen till nya sätt att “onboarda” nya prenumeranter.
Ett av samarbetsprojekten som folket på Adressa berättar om är dock lite mer spektakulärt än de andra, så det får bli avslutningen på denna resa genom de norska lokaltidningarnas värld.
Det handlar om hur Adressa och många av de andra Polaris-tidningarna i området skulle ta sig an den 16 veckor långa rättegången mot kommunöverläkaren Arne Bye som börjande i höstas och fortfarande pågår. Åtalet handlar om sexuella övergrepp och våldtäkter mot minst 87 av läkarens patienter under en 18-årsperiod. Läkaren har dessutom filmat övergreppen med dold kamera varför det inte råder någon osäkerhet om vad som skett.
Detta är ett av de största rättsfallen i Norge och intresset från allmänheten är enormt. Men sett från Adressas horisont så insåg de tidigt att den journalistiska konkurrensen skulle bli minst lika stor. TV, radio och alla nationella dagstidningar lägger stora resurser på att följa rättegången.
Adressa har därför utvecklat en publiceringsmodell där ett ai-verktyg löpande skriver ut allt som sägs i rättssalen. En redaktör lyssnar, läser och väljer löpande ut texter som publiceras. Snabbheten i processen gör att man kan ligga först. Eftersom de drabbade kvinnorna kommer från ett stort område är det många av de mindre tidningarna i regionen som vill bevaka delar av rättegången. Adressas system gör det enkelt för de mindre tidningarna att använda det gemensamma underlaget för sin egen publicering.
Även om själva rättsfallet är bland de vidrigare man kan tänka sig så visar tidningarnas arbete hur regionala och lokala dagstidningar kan klara konkurrensen även mot de stora drakarna som gärna dansar in när något av den här magnituden inträffar.
De norska dagstidningarna har nu drygt tio års erfarenhet av affärsmodellen där digitala abonnemang är nyckeln till framgång. De ligger fortfarande några år före Sverige och kommer troligen också att behålla försprånget – i varje fall så länge de fortsätter att utveckla journalistiken och arbetsmetoderna så att läsarna får en produkt de är beredda att betala för.
Det har varit mycket Norge de senaste numren av nyhetsbrevet. Men nu är det slut för en tid framöver. Tack för att du följt med och läst ända hit!
Gillar du Malmsten om Medier? Skicka i så fall gärna nyhetsbrevet vidare till någon du tror kan vara intresserad!