Kinamedia startar ny podd om Kina
Kinamedia startar ny podd om Kina
Vecka 15 – 2024. Nedläggningen av Kinapodden var en present till Xi Jinping, menade en kritiker. Men det var också en present till Jojje Olsson, Kinamedia, som nu plockar upp stafettpinnen.
NYHETSBREV vecka 15 – den 11 april 2024
INTRO: Nu får du något för pengarna.
AKTUELLT: The Atlantic lyckas. Annonsfusk på Forbes. Shopping på Substack.
INTERVJU: Jojje Olsson, Kinamedia.
ANALYS: Taiwan och Sydkorea – Pressfrihet med svaga medier.
TECKEN I TIDEN: Invandrad kvinna över 65 får toppjobb – i USA.
Äntligen får du något för pengarna!
Den tappra skara som betalar för detta nyhetsbrev utan att få något extra för pengarna behöver inte vänta längre. För ett par veckor sedan startade jag en Facebook-grupp för betalande prenumeranter.
Tanken med gruppen är att ni som stöttar mitt arbete genom att betala ska få ta del av länkar till intressanta artiklar men att vi också ska kunna diskutera olika frågor där alla får bidra med idéer och synpunkter.
Vill du också vara med i gruppen är det bara att bli betalande prenumerant – det gör du enklast genom att klicka på den lilla knappen här👇
Aldrig på en torsdag
Detta nyhetsbrev utkommer kl 13 på onsdagar varannan vecka. Utom denna gång då det är en torsdag och bara en vecka sedan förra brevet kom…
Men var lugn, ordningen kommer att återställas. Nästa nummer kommer onsdagen 24 april kl 13.
The Atlantic upp, Joe Media ner
Det är inte så länge sedan alla pratade om gammelmediernas förestående undergång. De som hade greppat framtiden var Buzzfeed, Vice och andra coola sajter som hade mångdubbelt mer trafik än dinosaurierna som fortfarande tryckte långa texter på papper.
Men många av de digitala förutsägelserna kom på skam. Och den senaste veckan har vi fått ytterligare två exempel på att framtiden kanske är ljusast för de som producerar journalistisk kvalitet.
Den klassiska tidskriften The Atlantic har vänt stora förluster till vinst på tre år. Under 2023 nådde den 166 år gamla titeln över en miljon betalande prenumeranter. Enligt sajten Flashes & Flames (betalvägg) omsätter The Atlantic nu nära 100 miljoner dollar. Antalet prenumeranter har ökat kraftigt trots prishöjningar för digitala prenumerationer på över 50 procent på tre år. Framgångsreceptet, enligt vad vd Nick Thompson uppger för Wall Street Journal, är högre journalistisk kvalitet, lägre rabatter och hårdare betalvägg.
Den brittiska nyhetssajten Joe, som vänder sig till brittiska män mellan 18 och 35 års ålder med en blandning av sport, kändisar och nyheter av typen “Vetenskapen visar att rödhåriga är bättre i sängen”, undvek nyligen konkurs för andra gången på fyra år. Sajten räddades den här gången av den irländske entreprenören Michael O’Rourke, som även äger tv-verksamheter, modeföretag och ett fotbollslag. Detta berättar sajten PressGazette, som dock inte avslöjar hur den nya ägaren ska få sajten att bli lönsam.
Var hamnar annonser i Forbes?
Forbes är i Sverige kanske mest känt som magasinet som publicerar listan över världens rikaste personer. Tidningen själv gick under flera decennier så bra att ägarna närmade sig en plats på listan. Tredje generationens ägare, Steve Forbes, hade i alla fall tillräckligt med pengar för att ställa upp som presidentkandidat två gånger, 1996 och 2000.
Men precis som många andra legendariska medieverksamheter drabbades Forbes av digitaliseringens förbannelse och 2014 tog det Hongkong-baserade företaget Integrated Whale Media Investments över en majoritet av ägandet, även om Steve Forbes kvarstår som chefredaktör än i dag.
De senaste veckorna har det legendariska magasinet dock hamnat i blåsväder sedan företaget Adalytics avslöjat att Forbes sedan flera år har drivit en så kallad MFA-sajt (där förkortningen står för Made For Advertsing). Poängen med det upplägget är att annonsören tror att annonserna hamnar på tidningens officiella webbsida Forbes.com medan många läsare länkas till en sida där hundratals annonser visas vid en enda artikel.
MFA-sajten stängdes ner i förra veckan när Wall Street Journal började ställa frågor till Forbes om upplägget. Forbes tillbakavisar anklagelserna och menar att bara någon procent av trafiken hamnat på MFA-sajten.
Veckans citat
När vi ändå är inne på Forbes kan det vara värt att påminna om ett klassiskt citat av Steve Forbes pappa:
It's so much easier to suggest solutions when you don't know too much about the problem.
Malcolm Forbes, publisher för Forbes magazine från 1964 till 1990.
Vogue Business: Shopping ny trend på Substack
För att komma bort från algoritmernas tyranni över innehållet i sociala medier skapar nu modeintresserade kreatörer i stället nya publikationer på Substack, enligt Vogue Business.
Om du undrar vad Substack är för något så räcker det med att du tittar på det du läser just nu. Detta nyhetsbrev görs med och distribueras via plattformen Substack.
Vogue Business räknar upp en rad modepublikationer som numera finns på Substack: Magasin, The Cereal Aisle, Are You Wearing That?, Back Row, Add To Wishlist och 5 Things You Should Buy.
Det kreatörerna gillar med Substack jämfört med sociala medier är att de har direktkontakt med sina prenumeranter. De kan också ta betalt för sitt innehåll och fokusera på att framföra sina åsikter snarare än att producera visuellt innehåll, enligt en expert som intervjuas av Vogue Business.
Flera av kreatörerna bakom nyhetsbreven som Vogue Business räknar upp är tidigare redaktörer på olika former av modemagasin. Kanske är det vi ser ett av svaren på vad som kommer att ersätta de klassiska tidskrifterna när sakta tynar bort?
Jojje Olsson startar ny podd om Kina
TAIPEI
När Sveriges Radio bestämde sig för att lägga ner Kinapodden dröjde det inte länge innan flera journalister tog kontakt med Jojje Olsson med förslag på att starta en ny podd om Kina. Och om allt går enligt planerna kommer det första avsnittet redan denna månad.
“Alla detaljerna är inte klara, men en idé är att fokusera på Kinas relation till USA och Europa”, säger Jojje Olsson när vi träffas i Taiwans huvudstad Taipei.
Jojje Olsson är ett enmansförlag som i mer än 15 år levererat en strid ström av nyheter från Kina och Asien. Han driver webbsidan Kinamedia, ger ut ett nyhetsbrev med samma namn, medverkar i Expressen och andra traditionella medier i Sverige, har skrivit ett antal böcker – och producerar alltså snart också en podd.
De första åren, efter hans journalistexamen från Hongkong, skrev han artiklar i över hundra svenska tidskrifter. Precis som de flesta frilansjournalister på den tiden fick han lära sig att skriva om precis allt möjligt som hade med hans specialitet (Kina) att göra. Köparna var alltifrån Maskinentreprenören och VVS-Forum till Populär Historia och Kyrkans Tidning.
I dag har den frilansmarknaden till viss del dött ut men i stället är det möjligt att bygga upp helt egna kanaler direkt till läsarna. Jojje Olsson är helt enkelt ett mycket bra exempel på hur mediemarknaden i Sverige förändrats de senaste två decennierna.
Det första egna mediet Jojje Olsson startade var en blogg år 2010. Den fick namnet InBeijing och bidrog mer till att göra hans namn känt i branschen än till hans försörjning.
“90 till 95 procent av det jag skrev på den tiden var för svenska tidskrifter och magasin. Dagstidningarna var då helt ointresserade, de nöjde sig med byråmaterial. Men det fanns så många saker som jag ville skriva om som inte passade in i någon specifik tidskrift”, berättar Jojje Olsson.
Bloggen blev alltså platsen där han kunde publicera artiklar som var värda att skrivas även om inget svenskt medium var intresserade av att betala för dem. Annonser på bloggen gav en del mindre intäkter men den stora uppsidan var att han kunde visa upp det han skrev för potentiella uppdragsgivare. Fortfarande var han beroende av att pitcha sina idéer till olika redaktörer för att dra in pengar till mat och hyra.
Efter några år hade bloggen blivit den största svenskspråkiga webbsidan helt fokuserad på nyheter om Kina. Men ungefär samtidigt råkade han ut för det som många frilansare i Kina fruktar – han blev utkastad ur landet genom att hans visum inte förnyades. Efter åtta år i Beijing blev han tvungen att lämna landet. Den nya basen blev Taiwans huvudstad Taipei.
Åren i Taiwan har inneburit både med och motgångar. Intresset för Kina i västvärlden har dalat rent generellt när Ukraina och Gaza tagit över alltmer av intresset. Den svenska kronan har även fallit i värde, vilket är ett problem för den som tjänar sina pengar i Sverige men har alla sina utgifter i ett annat land. Men samtidigt har utvecklingen mot att ta betalt för journalistiskt innehåll inneburit att en stor möjlighet har öppnat sig. En frilansare med en entreprenörskänsla har nu möjlighet att bygga upp en helt egen verksamhet som ger riktiga intäkter och inte bara fungerar som ett skyltfönster.
“När covid inträffade var jag i Japan och blev kvar där under tio månader. Och plötsligt hade jag tid att ägna mig åt att dra igång ett nyhetsbrev. Jag hade startat en Patreon som gjorde att folk kunde stötta mitt arbete med Kinamedia och min idé då var att göra ett nyhetsbrev för dessa personer”, berättar Jojje Olsson.
2021 var Jojje Olsson åter på Taiwan och började mer aktivt satsa på sina egna kanaler. Bloggen blev en webbsida och fick namnet Kinamedia. Nyhetsbrevet fick namnet Kinamedia nyhetsbrev och flyttades så småningom till Substack, vilket gjorde att det blev lättare att värva betalande prenumeranter.
“I dagsläget har jag ungefär 50 procent av mina intäkter från mina egna projekt medan andra halvan kommer från frilansande.”
Finansieringen för att starta podden är i dagsläget inte helt spikad, men på sikt hoppas Jojje Olsson att podden ska kunna finansieras inte bara genom sponsring utan även genom att driva nya betalande prenumeranter till nyhetsbrevet.
Men hur stort är då intresset för en Kinapodd? Sveriges Radio la som bekant ner sin podd.
“Det finns väldigt många populära poddar om Kina på engelska, och definitivt plats för mer än en sådan podd även på svenska. Eftersom poddar och nyhetsbrev på senare år verkar ha vuxit på bekostnad av nyhetssidor, så känns det rätt i tiden att kunna nå ut med nyheter om Kina även i poddformat. Trots att podden jag arbetar med givetvis inte har samma resurser eller möjligheter att nå ut som SR, så är förhoppningen att en enklare nyhetspodd också kan fylla en viktig funktion”, säger Jojje Olsson.
När Jojje Olsson etablerade sig som frilansjournalist i Kina för 15 år sedan var det fortfarande relativt lätt att komma in på marknaden. Kina var dessutom ett mycket billigt land att bo i. I dag är det betydligt tuffare att slå sig fram som nyutbildad journalist eftersom många av tidskrifterna som tidigare utgjorde den stora marknaden inte köper frilansmaterial som tidigare.
Å andra sidan var det nästan omöjligt att som enskild journalist i ett annat land skapa en medieverksamhet som kunde ta betalt direkt av vanliga konsumenter i Sverige. De möjligheter som framför allt plattformen Substack skapat förändrar förutsättningarna totalt för enskilda medieentreprenörer.
Kommer detta att förändra mediebranschen i stort? Knappast. Men självklart kommer den nya låga ribban för att etablera ett litet nyhetsmedium att locka fler än Jojje Olsson.
Det mest kända exemplet i Sverige på en journalist som gjort något liknande är Ivar Arpi. Han använder också Substack men producerar främst poddavsnitt som ligger bakom betalvägg. Enligt vad Ivar Arpi uppger på sin webbsida har han 21 000 prenumeranter på sitt nyhetsbrev varav kanske uppåt 3 000 är betalande (han har tidigare angett att drygt 10 procent betalar). Om så skulle vara fallet drar han in över 1,5 miljoner kronor per år.
För Jojje Olsson har framgångarna med det egna nyhetsbrevet främst inneburit att han får ännu större frihet i sitt arbete. Även hans flickvän har ett arbete som innebär att hon kan jobba varhelst där det finns en god internetförbindelse.
“Jag har ju aldrig varit anställd i mitt liv. Och det är ingenting som jag eftersträvar. Förra vintern kunde jag arbeta från Japan i 10 veckor och vara nära snowboardbackarna. Och vi kan jobba från Sverige ett par månader på sommaren. Den friheten och flexibiliteten är värd otroligt mycket för mig.”
Detta är Kinamedia
Webbsidan Kinamedia är den äldsta delen av Jojje Olssons lilla medieimperium. År 2021 hade sajten i genomsnitt 70 000 sidvisningar i månaden men krigen i Ukraina och Gaza har minskat intresset. Det faktum att Jojje Olsson lägger mer kraft på nyhetsbrevet förklarar också att trafiken till sidan minskat. På webbsidan publicerar Jojje Olsson främst lite längre och mer analyserande artiklar. Listan över de 10 mest lästa artiklarna 2023 ger en bra bild av vad som lockar svenska läsare.
Nyhetsbrevet Kinamedia utkommer varje måndag. Det första numret i varje månad är helt öppet för gratisprenumeranter medan de tre följande kräver en betald prenumeration för att ta del av hela innehållet. Med drygt 2 200 prenumeranter, varav närmare 400 betalande, är nyhetsbrevet det största i Sverige om Kina. Nyhetsbrevets redaktionella fokus ligger på att ge läsarna en sammanfattning över de viktigaste nyheterna från den gångna veckan.
Podden, som ännu inte har något namn, ska enligt planerna publiceras för första gången i april. Den är tänkt att publiceras en gång i veckan och på något vis kopplas samman med nyhetsbrevet.
Vill du läsa Kinamedias nyhetsbrev?
Med den här länken kan du teckna en årsprenumeration till Jojje Olssons nyhetsbrev om Kina till 20 procents rabatt.
Demokrati utan fungerande medier
TAIPEI OCH SEOUL
“Mina studenter? De vill inte bli journalister. De vill göra film, bli influencers eller jobba med reklam. Att bli journalist i Taiwan har låg status och lön. Den allmänna uppfattningen är att om du inte pluggar ordentligt när du går i skolan så kommer du sluta som journalist.”
Shih-Hung Lo är lärare på journalistutbildningen vid National Chung Cheng University i Taiwan, men jag träffar honom egentligen för att prata om de två intressanta organisationer inom det taiwanesiska civilsamhället som han är ordförande för – Taiwan Media Watch Foundation och Taiwan FactCheck Center.
Kombinationen av en väl fungerande demokrati och god pressfrihet tillsammans med ett ganska uselt medielandskap gör Taiwan till ett spännande land att besöka. Där medierna misslyckas i Taiwan är det till stor del civilsamhället som klivit fram och skapat en infrastruktur bidrar till att demokratin kan fortsätta att fungera.
De två organisationer som Shih-Hing Lo är ordförande för gör båda ett imponerande jobb för att lära taiwaneserna hur de ska avslöja de många desinformationskampanjer som inte minst regimen i Kina utsätter landet för.
Under de två veckor jag besöker Taiwan och Sydkorea träffar jag ett tjugotal personer inom medier, civilsamhälle och den akademiska världen för att försöka förstå varför medierna fungerar så dåligt i bägge dessa länder.
Taiwan och Sydkorea ligger i topp i Asien på Reportrar utan gränsers ranking över pressfrihet. Även ländernas ranking på tidningen Economists demokratiindex är imponerande, med placeringar på 10:e (Taiwan) respektive 22:a plats (Sydkorea). Men när det kommer till medborgarnas förtroende för medier ligger bägge länderna i botten enligt Reuters Institutes stora undersökning Digital News Report.
Den samstämmiga bild jag får av de jag träffar är att det låga förtroendet är välförtjänt. Medierna fungerar verkligen inte bra i dessa två unga demokratier. Men detta öppnar självklart för nya frågor. Varför fungerar de så dåligt? Vad görs för att ändra på detta? Och hur kan demokratin i bägge länder fungera så väl, trots detta?
I Taiwan är en intressant faktor alltså att civilsamhället tagit på sig rollen att hjälpa medborgarna att förstå hur medier och påverkanskampanjer fungerar. Tanken är att lära medborgarna att själva börja tänka som journalister, alltså att alltid ifrågasätta det som sägs, vare sig det är politiker eller tv-kanaler som levererar budskapet.
Resonemanget är ungefär Om världen är besvärlig så får vi lära oss hur vi ska hantera den. Det påminner inte så lite om hur Taiwan tagit itu med de jordbävningar som bokstavligen skakar den lilla önationen lite väl ofta.
Samma dag som jag träffar Shih-Hung Lo så drabbas Taiwan av sin värsta jordbävning på 25 år. Ett skalv med magnituden 7,4 slog till klockan åtta på morgonen och fick mig att rusa ut på takterassen högst upp i det lilla hotell i centrala Taipei där jag bodde. Epicentrum för skalvet var staden Hualien på landets östkust och bilder på hus som vält nådde även svenska nyhetssajter inom några timmar.
Jordbävningen gör också att Shih-Hung Lo blir försenad till vårt möte, tågen körde med reducerad fart medan tiotals mindre efterskalv fortsatte att kännas under förmiddagen.
Men den stora nyheten den dagen var egentligen inte skadorna och det dryga tiotal personer som omkom, utan det faktum att skadorna var så små som de ändå var. Vid den senaste stora jordbävningen, för 25 år sedan, omkom 2 500 personer.
Efter en sådan katastrof brukar politiska ledare, i länder som drabbas av något liknande, slå fast att nu ska man ta itu med de bakomliggande problemen. Reglerna för byggnader ska skärpas och kontroller ska genomföras för att något liknande aldrig ska inträffa igen. Men något år senare faller planen i glömska för att möjligen lyftas upp vid nästan katastrof.
Men inte i Taiwan. Här har reglerna för att bygga jordbävningssäkert blivit verklighet. Omfattande kontroller har gjorts löpande och även äldre byggnader har förstärkts. Befolkningens kunskap om hur de ska bete sig är god. I centrala Taipei ser jag endast två hus som spärrats av och där tydliga sprickor i fasaden ger en aning om hur illa det skulle kunnat ha gått.
Medierna i Taiwan känns tyvärr lika skakiga som en normalstor jordbävning. Dagstidningar finns knappt alls, tre nationella titlar ges ut men går inte att hitta i någon av alla de småbutiker jag letar i under en dryg vecka i landet. Uppåt ett tjugotal tv-nyhetskanaler fyller etern och internet med nyheter som invånarna inte längre tar på allvar.
“Tv-nyheterna är notoriskt sensationslystna med fokus på bilder på bilolyckor från dashcams och kändisnyheter istället för frågor som påverkar samhället. Dessutom är de tydligt partiska för något av de två politiska blocken”, säger Brian Hioe, grundare av den digitala tidskriften New Bloom.
Om det finns en ljusning i medielandskapet i Taiwan och Sydkorea så är det ett antal relativt nya digitala nyhetsverksamheter som producerar kvalificerad journalistik. I Taiwan är det mest kända exemplet The Reporter medan Sydkoreas motsvarighet heter Newstapa. Båda verksamheterna är byggda på crowdfunding och donationer. De är också ungefär lika stora med ett 50-tal medarbetare.
Newstapa, som huserar i en egen byggnad med café i bottenvåningen centralt i Seoul, startades 2012 av Kim Yongjin som fortfarande är chefredaktör.
“Jag var då chef för en grupp som arbetade med undersökande journalistik inom Sydkoreas största medieföretag, Korea Broadcasting System, KBS. Regeringen granskades hårt, vilket ledde till två ministrars avgång. Men detta fick den dåvarande presidenten Lee Myung-bak att byta ut chefen för KBS och slå ner på pressfriheten. Jag blev omplacerad till en liten redaktion långt från Seoul”, berättar Kim Yongjin.
Men i stället för att flytta ut på landet grundade Kim Yongjin organisationen Korea Center for Investigative Journalism (KCIJ) som i sin tur driver Newstapa. Verksamheten drivs som en ideell förening och finansieras av 30 000 personer som donerar en summa varje månad.
Pressfriheten är i grunden relativt god i Sydkorea. Men det betyder inte att den politiska ledningen låter bli att försöka stoppa obekväm rapportering. Newstapa har blivit stämda ett 30-tal gånger sedan starten men vunnit varje gång. Det allvarligaste försöket att sätta käppar i hjulet inträffade i december 2023 när poliser genomförde husrannsakningar hemma hos Kim Yongjin och flera reportrar.
Sydkoreas nuvarande president Joon Suk Yeol var tidigare riksåklagare och har gjort till en av sina centrala frågor att slå ner på medier som rapporterar negativt om hans styre. Men efter gårdagens parlamentsval i landet, där presidentens parti, People Power, åkte på en förödande förlust, kommer attackerna på medierna möjligen minska.
En skillnad mellan Sydkorea och Taiwan är att det bara är det senare landet som utsätts för omfattande desinformationskampanjer. Även om Sydkorea har en mycket hotfull granne så är det enbart Taiwan som är utsatt för omfattande påverkansoperationer, vilket visade sig tydligt vid de allmänna valen i januari i år.
Jag träffar Summer Chen som fram till nyligen var chefredaktör för Taiwan FactCheck Center, TFC, och som arbetade mycket intensivt med att avslöja alla de falska nyheter som spreds i främst sociala medier under valet.
TFC har ett tiotal medarbetare som kontrollerar uppgifter som sprids och publicerar rättelser eller korrigeringar i realtid. Organisationen är bara en av flera ideella verksamheter som arbetar på ett likande sätt i Taiwan. Deras samlade kunskap om vilken information som sprids och hur detta utvecklas över tid är omfattande och intressant, inte minst inför EU-valet i Europa i sommar och det amerikanska presidentvalet i höst.
“Vi hade flera allvarliga felaktiga nyheter som rapporterades på valdagen, bland annat att det var personer som skulle mörda folk vid vallokalerna. Men vi kunde snabbt se att de som spred dessa nyheter var nästan bara falska konton, folk förstod att detta var fejkade nyheter och spred dem inte vidare”, berättar Summer Chen.
TFC genomför också utbildningar för journalister så att de lättare ska kunna känna igen falska nyheter. Och deras systerorganisation, Taiwan Media Watch Foundation, genomför omfattande utbildningar även i skolor och bland äldre medborgare.
Tanken är att det aldrig kommer att räcka att publicera rättelser av falska nyheter. Det är ännu viktigare att både journalister och medborgare lär sig att identifiera fejkade nyheter.
Det faktum att så många i Taiwan misstror medierna (och politikerna) har det positiva med sig att de också är generellt skeptiska till nyheter och därmed även ser igenom all den falska information som de utsätts för. Precis som journalister lär sig att alltid vara skeptiska inför fakta och åsikter som presenteras, så lär sig hela befolkningen att tänka på ett likande sätt.
I Taiwan är det inte bara närheten till den stora grannen Kina som påverkar vardagen. Närheten till Hongkong är en annan faktor som fått allt större betydelse de senaste åren. En effekt är att alla nu kan se vad Kinas löften om “Ett land, två system” var värda. Men en annan effekt är att Taiwan nu tar över rollen som platsen där journalister, ideella organisationer, akademiker och tankesmedjor väljer att placera sina kontor för att kunna vara nära Kina utan att vara direkt beroende av diktaturens nyckfullhet.
I samband med valen i januari var över 400 utländska journalister ackrediterade i Taiwan. Men även nu, några månader senare, är antalet fortfarande över 100, väsentligt högre än för några år sedan.
Ett annat exempel är Reportrar utan gränser som valt att göra sitt kontor på Taiwan ansvarigt för hela Asien och Oceanien. Deras fokus ligger främst på att hjälpa journalister som är verksamma i länder där pressfriheten är mycket sämre än i Taiwan. Men i samband med valet i januari fick Reportrar utan gränser ett tiotal medieföretag i Taiwan att förbinda sig till ett etiskt ramverk som syftar till att minska misstron mot medier.
Ett tredje exempel på Taiwans ökade betydelse är den tjeckiska tankesmedjan European Values Center som startade ett kontor i Taiwan för två år sedan. Kontoret leds av Marcin Jerzewski som kom till Taiwan för många år sedan för att plugga.
“Jag ville läsa statsvetenskap och mandarin, vilket fick mig att åka till Taiwan. Detta är en av de få platserna där du kan kombinera de två ämnena”, konstaterar Marcin Jerzewski.
European Values Center grundades i Tjeckien 2005 när landet nyligen blivit medlemmar av såväl Nato som EU. Syftet var att bidra till att hålla landet på en tydlig kurs mot Europa och bort från den kommunistiska tiden.
“De första åren låg vårt fokus främst på att följa och motverka det skadliga auktoritära inflytandet från Ryssland. Men i samband med annekteringen av Krim 2014 blev det tydligt att Rysslands och Kinas strategiska intressen blev alltmer sammanflätade. Vi såg att de utvecklade sina påverkansoperationer tillsammans”, säger Marcin Jerzewski.
Från och med 2019 började European Values Center att lägga allt större fokus på Kina med målet att förstå regimens agerande utifrån ett centraleuropeiskt perspektiv.
Vilka är då de stora lärdomarna som Marcin Jerzewski kan dra efter två år som chef som tankesmedjan? Vad kan vi i Europa lära oss av Taiwan?
“Det första är att förstå värdet av att utbilda befolkningen i mediekunskap. I Centraleuropa förekommer detta inte alls. Taiwan har nyligen uppdaterat sina guidelines för mediekunskap och detta har väldigt få i väst förstått. Jag pratar om det så fort jag har chansen, för detta är en revolutionerande förändring som Taiwan har genomfört. Taiwan har nu ett riktigt bra system för att lära befolkningen att bli såväl ansvarstagande konsumenter som producenter av media ”, säger Marcin Jerzewski.
“Den andra lärdomen är vikten av att ha medier som publicerar på minoritetsspråk. Detta är ett stort problem i Centraleuropa där vi har exempelvis stora ungersktalande minoriteter i flera länder. De möts av Viktor Orbáns propaganda och det finns inget alternativ för dem eftersom man lagt ner nyheter på minoritetsspråk. I Taiwan finns många minoritetsspråk och här har man förstått vikten av att de får sanningsenlig information på sitt eget språk.”
Både Taiwan och Sydkorea visar att demokratin kan fungera utan att medierna är särskilt bra. Men de visar också att detta skapar stora problem, väl fungerande medier bidrar på så många sätt till att demokratin blir bättre. Även om man kan lära sig att leva med jordbävningar är det trots allt bättre att vara utan dem.
Min egen slutsats efter alla de samtal jag haft de senaste veckorna är ändå att vi har minst lika mycket att lära av Taiwan och Sydkorea, som de har att lära av oss. Påverkansoperationer och desinformationskampanjer kommer bara att bli vanligare i takt med teknikutvecklingen. Kina använder uppenbarligen Taiwan som testmarknad innan de ger sig in i Europa och USA. Vi behöver bli mycket bättre på att hantera både Kinas och Rysslands försök att underminera demokratin.
Kvinnliga chefer tar över LA Times och Fortune
Bland de svenska börsbolagen blir de kvinnliga toppcheferna allt färre. Men den senaste veckan har två legendariska medieföretag för första gången utsett kvinnor att leda verksamheten.
Los Angeles Times ägare Patrick och Michele Soon-Shiong, utsåg i måndags Terry Tang till chefredaktör. Den första kvinnliga i tidningens 142-åriga historia.
Och dagen efter fick den klassiska tidskriften Fortune sin första kvinnliga vd i form av Anastasia Nyrkovskaya.
Att båda dessutom är invandrare i USA och att Terry Tang dessutom har hunnit fylla 65 år visar kanske att rekryteringsbasen till toppjobb i USA är bredare än den svenska på mer än ett sätt.
Och för att knyta samman hela detta nyhetsbrev så visar det sig att Terry Tang är född i Taipei på Taiwan.
Vad var det här för konstigt nyhetsbrev?
Denna utgåva av Malmsten om Medier är rätt annorlunda jämfört med de jag publicerat tidigare. En lång text om medierna och demokratin i Taiwan och Sydkorea ligger en bit utanför det normala innehållet. Vad tycker du om det? Var det en bra idé?
Tipsa gärna dina vänner om Malmsten om Medier
Hjälp mig att sprida detta nyhetsbrev till fler personer. Om du tipsar fem vänner som anmäler sig som prenumeranter (gratis eller betalande) får du ett signerat exemplar av min bok PRESS STOPP. Klicka i så fall på knappen här👇