Kommer Trump att sälja prenumerationer?
När Trump valdes till president 2016 blev det ett enormt lyft för medierna, även i Sverige. Denna gång lär medierna återigen påverkas kraftigt – men knappast lika positivt.
Malmsten om Medier – 18 november 2024
INTRO: Varför är Norge bäst?
AKTUELLT: Välkommen till ett seminarium om lögner och faktakontroll
ANALYS: Medierna under Trump
TECKEN I TIDEN: Norska tidningar får inte räkna med +Alt-abonnemang
🏆Varför är Norge bäst?
Och då menar jag inte i skidåkning – utan i tävlingen Världens bästa lokaltidningar.
Hela den här veckan besöker jag ett gäng lokaltidningar i Norge. Om jag inte fastnar i snöstormar eller drabbas av inställda flyg ska jag besöka tidningar från Kristiansand längst i söder till Brekstad lite norr om Trondheim.
Allt för att lära mig vad det är som gör den norska lokalpressen bäst i världen 🇳🇴🇳🇴🇳🇴.
I nästa vecka kommer jag att skriva i Dagens Media och här i nyhetsbrevet om det jag fått reda på. Ni som är betalande prenumeranter på nyhetsbrevet kommer att få lite resultat i mejlen redan denna vecka.
Har du en specifik fråga om de norska framgångarna som du tycker att jag måste ställa, så mejla mig bara genom att klicka på den fina knappen här👇
Välkommen till seminarium om lögner och faktakontroll
Den 5 december anordnar jag tillsammans med några vänner ett frukostseminarium om fake news och faktakontroll.
Medverkar på seminariet gör:
Eve Chiu, Chef för Taiwan FactCheck Center (på länk från Taiwan).
Magnus Hjort, Gd Myndigheten för Psykologiskt försvar
Åsa Larsson, en av grundarna till Källkritikbyrån
Ester Appelgren, docent i journalistik vid Södertörns högskola och internationell granskare i IFCN (International Fact-Checking Network)
Du kan läsa mer om detaljerna på Facebook. Seminariet är gratis, men antalet platser är begränsat så du behöver anmäla dig. Det kan du göra antingen genom att svara på detta mejl eller via Facebook.
Oblyg reklam för min egen bok:
Är det Black Friday? Är det mellandagsrea?
Nej, det är bokrea i november!
Nu kan du köpa min bok PRESS STOPP till reapris. Vem vill inte ägna julen åt att få reda på hur det gick till när dagspressen blev uppköpt av Bonnier, norrmän och en konservativ stiftelse?
Boken kostar nu endast 99 kr plus porto. Mejla till anders@malmstenmedia.se eller svara på detta nyhetsbrev.
Dagspressens bästa säljare?
När Trump valdes till president 2016 innebar det ett rejält uppsving för “failing New York Times” och många andra medier i USA. De närmaste fyra åren riskerar amerikanska medier att få det betydligt tuffare än under Trumps första fyra år vid makten. Och även svenska medier kommer att påverkas.
Två veckor efter presidentvalet i USA börjar bilden av vilka frågor som avgjorde striden att klarna. Det blir allt tydligare att Trump valdes på grund av sin politik och att han inte valdes tack vare sin person, utan snarare trots den han är.
Men det är fortfarande långt ifrån klart vad Trumps andra mandatperiod kommer att innebära för medierna i USA och än mindre hur den kommer att påverka den svenska mediemarknaden. Jag är dock övertygad om att de kommande fyra åren kommer att kraftigt förändra den amerikanska marknaden för nyhetsmedier och troligen också påverka den svenska.
När Trump valdes 2016 var det vid en av de värsta tidpunkterna i dagspressens historia. Annonser i papperstidningar var i fritt fall trots att ekonomin gick bra och övriga reklaminvesteringar ökade kraftigt. Vilsenheten i dagspressen var stor, det var fortfarande bara ett fåtal som försökte ta betalt för sina digitala nyheter.
Trump kom att innebära att antalet personer som var beredda att betala för nyhetsjournalistik ökade kraftigt. New York Times var den dagstidning i världen som tjänade mest på detta, men deras framgångar innebar också att minsta lilla lokaltidning i Norge och Sverige förstod att det faktiskt gick att få vanliga läsare att betala för att läsa nyheterna på webben.
Åtta år senare är mediebranschen helt förändrad. Dagspressen i Sverige och Norge har konsoliderats på ett sätt ingen trodde var möjligt. Men samtidigt har morgontidningarna återfått framtidstron och har i dag en hyggligt stor betald digital upplaga. De har även släppt klickbetesjournalistiken och klarar sig oftast utan trafik från sociala medier.
När affärsmodellen förändras innebär det också att journalistiken får helt nya förutsättningar. Hur snabbt detta går slogs jag av senast när danska Journalisten nyligen publicerade en artikel som analyserade journalisternas känslor inför data om läsningen av deras artiklar. Danska forskare har delat in journalisterna i fyra psykologiska profiler med utgångspunkt från hur de reagerar på läsardata.
I Danmark är betalväggar inte lika vanliga som i Sverige. Många dagstidningar försöker leva på annonser, vilket innebär att klickbeten fortfarande är vanligt. Många journalister är därför kritiska till att de ska anpassa sin journalistik efter “vad läsarna vill ha”.
I Sverige är läsardata okontroversiellt i dag, till stor del beroende på att fokus inte längre ligger på vad som får läsarna att klicka på artiklar utan vilket innehåll som får läsarna att betala för innehållet. Den affärsmodellen leder bort från klickbeten, som ingen vill betala för, och leder i stället till att grävande journalistik ökar, vilket både läsarna och journalisterna gillar.
Men affärsmodellen som sätter den betalande prenumeranten i centrum har en annan effekt som kan komma att förändra medierna under de kommande fyra åren med Trump i Vita huset. Att ta betalt av läsarna kan i vissa lägen leda till att det kan vara rimligt för större nyhetsmedier att ta ställning politiskt på ett sätt som inte varit lönsamt tidigare.
I en annonsdriven affärsmodell är det logiska för en dagstidning att inte stöta sig med någon grupp. Det gäller att få så många som möjligt att läsa tidningen, vilket innebär att artiklar som stödjer ett politiskt block utgör en kommersiell risk.
Men när dagstidningarna är beroende av att sälja prenumerationer kan det vara mer lönsamt att ta ställning eftersom det ger tidningen en tydligare profil. I slutet av valrörelsen i USA fick vi exempel på hur tidningarnas strategi varierade kraftigt på just den här punkten.
New York Times prenumeranter röstar troligen i väldigt låg utsträckning på Donald Trump. När tidningen tog ställning mot Trump, som visas i bilden här nedan, ökar det sannolikt lojaliteten hos kunderna även om det knappast påverkar någon väljare i praktiken.
Washington Post har, eller hade i alla fall för en månad sedan, en lika vänsterlutande prenumerantstock som New York Times. Under Trumps första period i Vita huset tredubblade både Washington Post och New York Times antalet digitala prenumeranter till 3,0 respektive 6,1 miljoner.
Sedan dess har New York Times haft fortsatta framgångar och nådde nyligen 11 miljoner prenumeranter varav 10,5 miljoner är enbart digitala. Washington Post har däremot tappat prenumeranter de senaste åren och hade cirka 2,3 miljoner digitala abonnenter den 25 oktober i år.
Det var den 25 oktober som tidningens publisher, William Lewis, förklarade att man inte skulle förorda någon kandidat i det kommande presidentvalet. De kommande dagarna förlorade Washington Post 10 procent av sina betalande kunder, vilket torde vara ett svårslaget rekord.
Det hjälpte inte att William Lewis påminde om att Washington Post nästan aldrig brukade förorda en kandidat före Watergateskandalen. Inte heller tidningens ägare, Jeff Bezos, lyckades stoppa raset med sin text som publicerades 29 oktober.
Den som läser Jeff Bezos förklaring tror jag ändå kan hålla med om det mesta han skriver. Hans poäng är att förtroendet för medier nu är så lågt att det är nödvändigt att göra allt för att artiklarna inte bara ska vara korrekta – de måste också uppfattas som korrekta av läsarna. När tidningen tar ställning för en kandidat påverkar det läsarnas uppfattning om innehållet i övrigt och läsarna misstänker att även nyhetsjournalistiken är politiskt färgad.
Jag är övertygad om att han har rätt på den punkten. I papperstidningen var det lite lättare att hålla isär “news and views”, som vi säger i branschen. Alltså att tidningens nyheter inte på något sätt påverkas av att tidningen också har en ledarsida som driver en politisk agenda.
Skulle vi djupdyka i detta är jag övertygad om att vi skulle finna att läsarna inte alls förstår när vi säger att vi skriver nyheter helt utan att bry oss om i fall det ena eller andra partiet gynnas av det vi skriver samtidigt som vi har kultur- och ledarsidor som väldigt tydligt tar ställning. Och när vi kommer till de digitala produkterna, som numera står för majoriteten av läsningen i de flesta dagstidningar, är detta helt obegripligt. Där blandar vi nyheter med politiska åsikter och förväntar oss ändå att läsarna ska förstå att vi är oberoende i den ena texten men inte i den andra.
Men det erfarenheten från Washington Post och New York Times visar är att det kan vara lönsamt att få en politisk slagsida åt något håll, i varje fall på kort sikt. Varför valde då Jeff Bezos att byta linje, inte minst vid en så dålig tidpunkt? Den cyniska förklaringen, som flera pekat på, är att han inte vill stöta sig med Trump eftersom det kan skada Amazon, vilket väger tungt jämfört med 250 000 förlorade tidningsprenumeranter.
En annan förklaring är att han faktiskt menar det han skriver. Kanske parat med att han ser en affärsmöjlighet i att differentiera sig från New York Times, något som dock kommer att kräva mer än att inte stödja en presidentkandidat vart fjärde år.
På samma sätt kanske vi kommer att få se en uppdelning i Stockholm. Dagens Nyheter har redan en rätt rörig politisk profil när den som ska garantera att nyhetssidorna hålls fria från politiska ställningstaganden, Peter Wolodarski, själv tar politisk ställning på ledarsidan. Detta är ett intryck som förstärks när tidningens tidigare USA-korrespondent, Martin Gelin, numera skriver krönikor på kultursidan som i varje fall får mig att undra hur hans syn på Trump har färgat hans journalistik de senaste åren.
Om jag var Lisa Irenius, chefredaktör på Svenska Dagbladet, skulle jag nog jubla över DN:s utveckling och se en möjlighet. Sedan några år tillbaka är Svenska Dagbladets säljpitch att läsarna inte ska få åsikter skrivna på näsan, tidningen ska i stället ge ett underlag som gör att läsaren själv kan forma sina ståndpunkter.
Det handlar alltså inte om två olika politiska uppfattningar utan om ett affärsmässigt val. En nyhetsorganisation kan välja att ha en tydlig politisk profil eller att inte ha det. Dock tror jag att kraven kommer bli allt hårdare på den som väljer den oberoende vägen. I längden kommer ledarsidorna att behöva förändras på ett avgörande sätt för att inte sänka tidningens affärsmodell.
Det är svårt att avgöra vilken modell som är bäst rent affärsmässigt. Som journalist hoppas jag att det är mest lönsamt att ge läsarna en nyhetsförmedling som inte har slagsida åt något håll. Men faktum är att de nyhetsmedier i USA som går bäst, Fox News och New York Times, båda har en tydlig lutning åt ett håll, låt vara att de lutar åt olika håll och olika långt.
Även i Sverige har vi sett ett antal nationella nyhetsmedier som etablerat sig de senaste åren med en ganska tydlig agenda. Den nationella dagstidning som växer snabbast i dag är Dagens ETC med en tydligt röd/grön profil. Nyhetsverksamheter som Kvartal och Fokus har också blivit framgångsrika. De har inte en lika tydlig politisk profil som ETC men anses av många luta tydligt åt höger. Bland de mindre framgångsrika finner vi Bulletin och Konkret.
Varför har vi då inte sett politiserade nyheter i svensk tv? Den enkla förklaringen är att Sverige är för litet för att det ska bära sig att bara vända sig till endast en del av befolkningen. Inte minst när kostnaderna är så höga som de är i tv-världen. Bland de nationella dagstidningarna är det däremot möjligt, där räcker det fint om 10 procent av hushållen betalar för en prenumeration.
Affärslogiken gör däremot att vi knappast kommer att se lokaltidningar med politisk slagsida. De behöver nå minst 30 procent av hushållen på orten för att bygga en god affär och då kan de inte utesluta stora grupper.
Hur kommer då nyhetsbranschen att utvecklas i USA de kommande åren? Om Trump verkligen försöker att krossa det som kallas mainstream media (MSM) så är det svårt att se att CNN och Washington Post ska svara med att inte ta ställning. Trump kommer att vilja få dem som motståndare så att han kan bibehålla sina väljares uppfattning att eliten är emot honom. Och MSM har onekligen gjort livet lättare för honom genom att inte förändras i tid.
I Sverige är det bara Sverigedemokraterna som försökt skapa en bild av att medierna är deras motståndare. Men reaktionerna när Jimmie Åkesson försökte få svenska folket att svälja idén att Kalla Faktas avslöjande av SD:s trollfabrik skulle vara en påverkansoperation från det samlade vänsterliberala etablissemanget visar tydligt att den linjen inte funkar.
För att detta ska gälla även i framtiden är det viktigt att de större svenska dagstidningarna inte följer efter de amerikanska och blir än mer politiserade.
Svenskar har betydligt större förtroende för nyhetsmedierna än amerikanarna. Men även här skulle många lokala dagstidningar behöva ett ännu bättre anseende för att klara att öka hushållstäckningen på sin marknad. Ett sätt att uppnå detta är att vara mycket öppnare i sitt arbete så att läsarna förstår varför tidningen granskar en viss politiker eller ett visst företag. Allt för många tror att även lokaltidningar drivs av en agenda snarare än en vilja att avslöja missförhållanden oavsett vem som står för dem.
Jag tror också att det skulle förbättra trovärdigheten om ledarsidorna ifrågasattes på många lokaltidningar. Det är dock lättare sagt än gjort eftersom de som äger dagstidningarna i dag, Bonnier, NTM och Schibsted, ofta inte har kontroll över ledarsidan. De tidigare ägarna har i många fall veto just när det gäller förändringar av ledarsidan.
Detta var en detalj när tidningarna såldes och därför gick köparna med på att låta de gamla ägarna få behålla den kontrollen. Om Trump får härja fritt i mediebranschen i USA de kommande åren kanske detta visar sig vara en viktigare fråga än vi tidigare förstått.
Läs mer om debatten i USA
Det pågår en enormt stor debatt i USA just nu om mediernas framtid under Trumps nästa session i Vita huset. Några lästips:
Ett bra ställe att börja är Semafor som gör en bra genomgång av diskussionen. Här analyseras Joe Rogan, vilken roll X kan få när Elon Musk tar plats i ledningen för landet och mycket annat.
Gallup skriver själva om sin undersökning om förtroendet för medierna i USA som är en viktig bakgrund till debatten.
I Wall Street Journal strimlar redaktören Gerard Baker New York Times bevakning av valrörelsen. Rubriken och ingressen lockar onekligen till läsning: 2024 Election Shows the Media Learned Nothing From 2016
‘I think we can do much, much better,’ said the top New York Times editor then. They didn’t.
I The Guardian gör kolumnisten Margaret Sullivan en genomgång av alla hot som nu riktas mot medierna i USA från den nyvalda administrationen och vad medierna kan göra för att överleva.
Brittiska Press Gazette har intervjuat sex ledande mediechefer om deras syn på valbevakningen och de kommande åren med Trump vid makten.
Norska dagstidningar får inte räkna +Alt-abonnemang
Fem lokaltidningar som ägs av Amedia i Norge har förlorat en tvist om hur intäkterna från bundlade prenumerationer ska räknas. Striden har avgjorts i Medieklagenemnda, en överprövningsinstans för mediestöd i Norge, berättar tidningen Kampanje.
Lokaltidningarna hade överklagat ett beslut i norska Medietilsynet som innebar att de inte fick räkna med intäkter från +Alt-abonnemang. Amedia utvecklade den modell som Bonnier i Sverige också använder under namnet +Allt och som innebär att en prenumerant får ta del av alla koncernens tidningar.
I Norge räknas mediestödet ut med utgångspunkt i en tidnings intäkter. Enligt beslutet får tidningarna inte räkna med intäkter från +Alt-abonnemang utan bara de pengar som kommer från kunder som tar enbart tar en prenumeration på tidningen i fråga.
Gillar du Malmsten om Medier? Skicka i så fall gärna nyhetsbrevet vidare till någon du tror kan vara intresserad!