Jag verkar ha fel om medieforskningen
Ett besök vid Södertörns högskola var det som krävdes för att krossa min tes om att ingen i mediebranschen har någon koll på medieforskningen. Kanske var min egen forskning lite för grund.
NYHETSBREV vecka 25 – den 19 juni 2024
INTRO: Dags för sommarlov!
AKTUELLT: Martin Gelin kliver in i nya Kinapodden, Norge världsbäst som vanligt, Time Out blev inne
INTERVJU: Forskarna på Södertörns högskola
TECKEN I TIDEN: Dagspressen upptäcker e-tidningen, Den svarta svanen i rätten
Snart dags för sommarlov!
Detta är det sista ordinarie nyhetsbrevet innan semestern. Om två veckor kommer en specialversion men sedan gör jag ett uppehåll till augusti.
Men självklart håller jag viss beredskap för att rycka ut om det händer något sensationellt, som till exempel att Sigge Eklund lyckas spränga Sommar-i-P1-studion med sin trojanska häst.
Om du inte klarar dig utan mina texter och funderingar i flera veckor så kan du bli betalande prenumerant till detta nyhetsbrev. Då blir du inbjuden till den Facebook-grupp som är öppen för alla de 49 som i dagsläget stöttar mitt arbete och där jag kommer att skriva en del även under sommaren.
Du kan också lyssna på Medierna i P1 i sommaren. Jag medverkar i ett program och pratar om tidskrifter, men jag vet ännu inte vilket datum det kommer att sändas så du får hålla utkik eller lyssna varje vecka.
Apropå det, följer du med i medienyheterna när du har semester?
Martin Gelin kliver in i nya Kinapodden
För ett par månader sedan kunde jag avslöja att den Taiwan-baserade journalisten Jojje Olsson planerade att starta en ny podd om Kina. Målet var att fylla tomrummet efter Kinapodden som Sveriges Radio lade ner i våras.
Om allt går enligt planerna släpps det första avsnittet av Kinamedia: Nya kalla kriget i morgon, torsdag 20 juni, och förutom Jojje medverkar DN:s Martin Gelin i programmet.
“Podden kommer att publiceras varje vecka. Martin Gelin kommer att vara med ungefär två veckor av tre, så han är den främste bisittaren”, säger Jojje Olsson.
Podden kommer produceras av Jon Thunqvist, känd från Sveriges Radio och Japanpodden.
Norge och Sverige fortfarande bäst på att ta betalt för nyheter
🏆 Norge och Sverige är som vanligt världsmästare när det gäller att få nyhetskonsumenter att betala för digitala prenumerationer. Det framgår av årets upplaga av Digital News Report som Reuters Insitute presenterade i början av denna vecka och som bygger på omfattande enkäter till nyhetskonsumenter i 47 länder.
Förutom dessa rätt förväntade siffror finns det massor av intressanta resultat i undersökningen. Här är några av de saker jag fastnat för:
Sociala mediers betydelse för att driva trafik till nyhetsmedier minskar i många länder. Facebooks förändrade algoritmer syns tydligt i statistiken.
Utanför Norden är det få unga som använder mediernas egna appar för att konsumera nyheter. De stora mediehusen står fortfarande ofta för produktionen av nyheterna, men läsarna/tittarna tar del av dem via nyhetsaggregatorer eller sociala medier.
Andelen som säger att de då och då undviker att ta del av nyheter har ökat något (+3 procent), vilket Reuters Insitute menar kan ha med krigen i Ukraina och Gaza att göra. Andelen som tycker att de möts av alldeles för mycket nyheter har ökat betydligt mer (+11 procent).
Nyhetskonsumenterna tycker att medierna låter ett fåtal huvudnyheter dominera i för hög grad. Man efterlyser i stället artiklar som kan ge ett annat perspektiv och även ge en känsla av positiv utveckling. Läsarna/tittarna tycker även att politik och sport får dominera på bekostnad av nyheter inom om hälsa och utbildning.
Fake news uppfattas av allt fler som ett växande problem. Andelen som anger att de sett falska eller vilseledande nyheter den senaste veckan ökar, främst inom området politiska nyheter.
En slutsats som går att dra av resultaten i rapporten är vikten av att nyhetsmedier ser till att bygga upp en direkt relation till sina kunder/konsumenter. Att göra sig beroende av sociala medier eller nyhetsaggregatorer är ett säkert sätt att förlora kontrollen över sin egen framtid.
Time Out blev inne
💰För 15 år sedan såg den klassiska nöjesguiden Time Out ut att gå samma öde till mötes som alla dess efterföljare. Annonserna försvann, upplagan minskade och undergången var nära. Men i dag tjänar företaget mer pengar än någonsin tidigare. Lösningen visade sig finnas i en saluhall i Lissabon.
Det är brittiska mediesajten Flashes & Flames som berättar den överraskande historien om hur Time Out gick från krisföretag till succé.
Tidskriften startades i London 1968 och blev under 1970-talet en enorm succé. Efter starten i New York 1995 expanderade Time Out över hela världen. När papperstidningen var som störst publicerades den i 333 städer i 59 länder (varav många var licensutgåvor).
Trots den enorma expansionen ägdes och drevs tidningen i flera decennier av grundaren Tony Elliot som var mer intresserad av journalistiken än av att tjäna pengar. Resultatet blev att koncernen med jämna mellanrum gick med förlust och sällan var tillräckligt vinstrik för att bygga upp ett rimligt kapital.
När affärsmodellen började haverera 2010 tvingades han sälja 50 procent av sitt livsverk till Oakley Capital och inom några månader hade de tagit över majoriteten. När bolaget börsnoterades 2016 ägde Tony Elliot bara 2,6 procent och när han dog i cancer 2020 ägde han bara någon procent.
Men framgången då? Var kom den i från?
2014 tog tidskriften över Mercado da Ribeira, en klassisk saluhall i Lissabon. Gänget bakom Time Outs lokala edition skapade ett mat- och kulturhus som blev en enorm succé. Lokala redan framgångsrika restauranger bjöds in att fylla huset tillsammans med barer, dj:s och andra musikevenemang.
Inom fem år hade Time Out Market, som konceptet döptes till, blivit Portugals största turistattraktion med över 4 miljoner årliga besökare. Och lönsamheten var högre än den tidningen någonsin klarat att prestera. Med en vinst (EBITDA) på 5 miljoner pund överträffade denna första Time Out Market vinsterna som hela världskoncernen av tidskrifter haft under sina bästa år.
I dag finns det ett tiotal Time Out Markets runt jorden och planerna är att nå 16 till år 2027. Tidskrifterna/webbplatserna beräknas omsätta 38 miljoner pund i år (brutet räkenskapsår som slutar 30 juni) medan Time Out Markets beräknas nå 39 miljoner. Allt enligt Flashes & Flames beräkningar. Koncernens samlade EBITDA-marginal väntas bli 15 procent.
“Den vinkeln kan du bara glömma!”
Har vi som jobbar i mediebranschen för dålig koll på vad som händer inom medieforskningen? Min bild är att så är fallet och jag brukar hårdra detta och säga att ingen i mediebranschen har någon aning om vad medieforskarna jobbar med. Men vad ska man med forskare till om de inte vågar säger emot?
“Den vinkeln kan du bara glömma! Det är helt fel!”, säger Malin Picha Edwardsson, lektor i journalistik, när jag besöker hennes arbetsplats på Södertörns högskola.
Tidigare i våras startade jag en artikelserie om medieforskning här i nyhetsbrevet. Första artikeln baserades på ett besök på Nordicom i Göteborg. Nu är det äntligen dags för den andra artikeln. Den här gången åkte jag till Södertörns högskola i Flemingsberg utanför Stockholm för att träffa några av deras ledande forskare.
Totalt finns det åtta disputerade forskare inom ämnet journalistik vid Södertörns högskola och därutöver finns fyra doktorander. Förutom Malin Picha Edwardsson träffar jag också Kristina Riegert, professor och Ester Appelgren, prefekt och docent.
Låt oss börja med varför Malin Picha Edwardsson dömer ut min tes att vi i medierna inte vet något om medieforskningen. Jag ska ju erkänna att jag inte har någon forskning att luta mig mot i mitt påstående. Det handlar snarare om en klassisk journalistisk dragning baserad på anekdotisk bevisföring – jag har alltså pratat med kollegor och vänner i branschen som nickat instämmande när jag hävdat att ingen i branschen har någon koll på forskningen.
Malin Picha Edwardssons motargument bygger på att forskningen vid Södertörns högskola i hög grad är vad de kallar “praxisnära”, vilket innebär att forskningen bedrivs i samarbete med olika medieföretag. Och jag får nog erkänna att rätt många inom medierna måste känna till forskningen som bedrivs vid Södertörns högskola av det enkla skälet att de medverkat i arbetet.
Vilken medieforskning bedrivs då vid Södertörns högskola? Faktum är att det bedrivs medieforskning vid tre olika institutioner på samma högskola.
Ämnet medieteknik ligger under Institutionen för naturvetenskap och teknik. Ämnet medie- och kommunikationsvetenskap finns vid Institutionen för kultur och lärande. Och slutligen finns alltså ämnet journalistik som är det jag besöker och som är placerat vid Institutionen för samhällsvetenskaper.
Forskningen inom journalistämnet är inriktat på två områden, journalistik och medieutveckling (i nära samarbete med medieteknik) samt journalistiken roll i samhället.
Vad innebär då begreppet praxisnära forskning i praktiken? Ett aktuellt exempel är det arbete som en av doktoranderna kommer presentera under hösten och där hon undersöker vem som styr den journalistiska vinkeln när medier visualiserar stora datamängder med grafik.
“Doktoranden är själv designer och jobbar tillsammans med tidningsföretag i detta arbete. Hon undersöker bland annat vilken roll designern har i besluten kring den journalistiska vinkeln”, berättar Ester Appelgren och fortsätter:
“Ett annat exempel är en studie vi jobbar med där vi kommer att undersöka hur klimatskeptiker och de som tror på klimatförändringar ser på journalistiska visualiseringar av klimatfrågan. Där kommer vi att använda fokusgrupper för att ta reda på hur de grupperna reagerar på den journalistiska vinkeln när medier visualiserar klimatförändringar.”
Ester Appelgrens egna forskning har till stor del rört sig i gränslandet mellan journalistik och teknik. Hon arbetar just nu med en bok som handlar om hur journalister styrs eller inte styrs av teknik över lång tid. Det är ett ämne som ändras medan författandet pågår.
“När jag började skriva boken fanns det knappt någon diskussion om AI, men nu är det självklart ett ämne. AI är ett exempel på hur man på olika sätt lägger över ganska mycket kontroll på det tekniska. Men egentligen är det ju människor som skapat tekniken. Och man skyller gärna på tekniken när det egentligen är mänskliga beslut som finns där bakom”, säger Ester Appelgren.
Malin Picha Edwardsson har under de senaste åren arbetat med tre spännande projekt i samarbete med Medier & demokrati vid Lindholmen Science Park i Göteborg. Tillsammans med Sydöstran i Karlskrona och Borås Tidning har Malin undersökt lokalredaktörernas arbete och även hur lokaljournalistiken kan utvecklas genom nya former av samarbeten exempelvis med lokala bibliotek.
“I höst fortsätter vi samarbetet med en ny studie som fokuserar på det lokala informationslandskapet i kris och krig. Där kommer lokalmedier i Borås och Malmö att medverka”, berättar Malin Picha Edwardsson.
Kristina Riegerts senaste stora forskningsprojekt handlar om kulturjournalistikens utveckling och uppmärksammades ovanligt mycket när det gäller medieforskning. Projektet, som hon bedrev tillsammans med Anna Roosvall och Andreas Widholm, resulterade i boken Kulturjournalistikens världar som utkom 2022.
Nu var det självklart främst kultursidorna som uppmärksammade forskningen, men så sent som i januari i år skrev Tobias Lindberg vid Nordicom en understreckare i SvD som tog sin utgångspunkt i bland annat Kristina Riegerts forskning.
Det bedrivs alltså tveklöst spännande och relevant forskning inom journalistikämnet vid Södertörns högskola. Men varför uppmärksammas den så lite i allmänna och branschmedier när den till stora delar är praktiskt användbar för journalister och medier i både lokalpressen och riksmedier?
Ser vi till den forskare vid journalistutbildningen som får störst uppmärksamhet i medierna så vinner Gunnar Nygren överlägset. Han är professor emeritus sedan några år tillbaka men fortfarande verksam som forskare. I mars i år publicerade han tillsammans med Andreas Widholm en rapport med titeln “Ukraina och informationskrigets nya vägar: Sociala medier, krigsrapportering och desinformation”.
Kommunikationsavdelningen vid Södertörns högskola gör varje kvartal en sammanställning över hur högskolans forskare och forskning synts i medierna. Siffrorna visar tydligt att det som uppmärksammas inte är forskningen i sig utan forskarna själva i deras roll som experter. Ett tydligt exempel är statsvetaren Jenny Madestam som ensam står för 25 procent av den publicitet Södertörns högskola fick i redaktionella medier under första kvartalet i år.
Ytterligare en svårighet för forskarna att nå ut med sin forskning är att de till viss del är i händerna på de vetenskapliga tidskrifterna.
“Vi vill ju bli publicerade av de vetenskapliga tidskrifterna. Och de är ofta inte intresserade av den typen av problem som medierna själva brottas med. Spelreglerna för oss är annorlunda. Vi kan ofta vara snabba med forskningen men sedan tar det två år innan den vetenskapliga tidskriften publicerar resultatet”, konstaterar Ester Appelgren.
Se där ett område där detta nyhetsbrev kan excellera! Här går det på ett par dagar mellan intervju och publicering (även om det nu tog ett par månader mellan första och andra artikeln om medieforskningen i Sverige).
Dagspressen upptäcker e-tidningen
🗞️📲 Fjorton år efter att Apple lanserade sin iPad har vi nu fått en debatt om e-tidningens framtid. En studie som Stampen genomfört visar att mängder av läsare gillar e-tidningen trots att produkten skötts med vänster hand av alla dagstidningsutgivare genom åren och egentligen är klart undermålig.
Men trots att e-tidningen inte fått någon kärlek fortsätter alltså läsarna att lägga mycket längre tid på den produkten än på tidningarnas webbsidor och mobilappar.
Nu är det väl få som tror att e-tidningen i sin nuvarande form har en framtid när papperstidningarna försvunnit. Men dess succé visar att frågan om läsarna vill ha en redaktörsstyrd produkt eller inte knappast har ett enkelt svar.
Förhoppningsvis kan det leda till att dagstidningarna inser att den nuvarande digitala huvudprodukten, mobilappen, också är klart undermålig och att det är dags att utveckla något mycket bättre.
Den svarta svanen i rätten
⚖️👩⚖️ I Sverige fick vi en debatt om vem som bestämmer vad som ska visas i ett tv-program efter att Myndigheten för psykologiskt försvar, MPF, anmälde Kalla Faktas granskning av Sverigedemokraternas trollfabrik. När anmälan skickades in krävde MPF att en bit av programmet skulle klippas bort, trots att granskningsnämnden inte kan fatta den typen av beslut.
I Danmark pågår flera olika debatter i kölvattnet av dokumentären Den svarta svanen som började visas i danska TV2 i slutet av maj. Den svarta svanen bygger också på filmningar som gjorts med dold kamera men får nog sägas ligga i en högre division än Kalla Faktas program. I den danska dokumentären, som tog två år att producera, figurerar många djupt kriminella personer och diskuterar olika brottsliga upplägg inför kamerorna.
Flera av personerna som förekommer i Den svarta svanen presenteras med namn och bild, men det förekommer även personer vars namn inte nämns och vars ansikten har blurrats. Vilka som ska anonymiseras är inte bara ett redaktionellt beslut i Danmark utan behandlas även i domstol.
En person som anonymiserats i serien är en juridisk rådgivare som diskuterar olika kriminella upplägg med seriens huvudperson i det första avsnittet. Att hon skulle anonymiseras beslutades av byrätten i Odense. Men danska TV2 överklagade till landsrätten och vann i slutet av förra veckan den striden. Det innebär att TV2 nu namnger rådgivaren och även visar hennes ansikte.
Stötta gärna mitt nyhetsbrev
Om du gillar detta nyhetsbrev får du gärna stötta mitt arbete. Det finns två enkla sätt:
Bli en betalande prenumerant. Klicka på knappen här nedan👇och följ instruktionerna. Då blir du även inbjuden till den Facebook-grupp som endast är öppen för betalande prenumeranter.
Sprid gärna nyhetsbrevet till dina vänner. Det kan du göra på många sätt – men om du klickar på knappen här nedan👇 får du dessutom ett signerat ex av min bok PRESS STOPP när du värvat fem vänner.