Vad kan vi lära av Altingets framgångar?
# 3. På 20 år har Altinget vuxit till Danmarks mest framgångsrika nystartade nyhetsverksamhet. Men först nu börjar svenska och norska medieföretag inse hur mycket som finns att lära av danskarna.
NYHETSBREV nr 3 – den 15 november 2023
INTRO: Klart vi ska samarbeta!
AKTUELLT: Mediestöd och Facebook utan annonser
INTERVJU: Altinget - innovatören i nyhetsbranschen
TECKEN I TIDEN: Musikrättigheter slår rekord, Barbie räckte inte
Klart vi ska samarbeta!
99 procent kan inte ha fel!
I det förra nyhetsbrevet ställde jag en fråga till er alla om det var en bra idé att dra in er i olika diskussioner om mediernas framtid. Bara en procent svarade “Nej, glöm hela den tanken”. En tredjedel av er svarade visserligen att ni inte ville ta aktiv del i några diskussioner men att ni gärna skulle läsa om dem här i nyhetsbrevet.
Gott så. För det innebär ju att två tredjedelar av er som svarade är intresserade av att delta aktivt - och det är jag väldigt glad för.
Tvärtemot hela denna tanke har jag dock stängt av en av möjligheterna att för er alla att diskutera olika frågor på Substack, den plattform jag använder för att skriva det här nyhetsbrevet. Förklaringen till den åtgärden är att jag har en dialog med Myndigheten för press, radio och tv som fortfarande funderar över om jag kan få ett utgivningsbevis för det här nyhetsbrevet och den webbplats som skapas automatiskt (och som innehåller alla tidigare nyhetsbrev). Lite märkligt, tycker jag, eftersom Ivar Arpi fått utgivningsbevis för sitt nyhetsbrev på Substack. Men ett av problemen som myndigheten ser är omodererade diskussioner där det hela tiden måste framgå att den som skriver själv är ansvarig för innehållet. Därför tog jag bort en funktion som heter Notes eftersom det inte gick att lägga till en sådan disclaimer i samband med att man skriver där.
En möjlig lösning på problemet är att jag skapar en Facebook-grupp där alla vi som är intresserade av att diskutera medieutvecklingen kan hålla till. Den som har en ännu bättre idé får gärna mejla mig genom att trycka på knappen här 👇
P.S. Du får gärna även mejla mig också med idéer till vad du tycker jag ska skriva om efter Bonnier, VK och Altinget. Vad skulle du vilja läsa om härnäst?
Vad händer när alla får mediestöd?
Om några timmar (behandlingen i kammaren börjar klockan 16 i dag, 15 november) röstar riksdagen om det nya förslaget till mediestöd. Detaljerna är fortfarande oklara. Kanske dröjer det in i april nästa år innan det blir tydligt. Först då beräknas den nya Mediemyndigheten ha fattat sina beslut om hur stödmiljarden ska fördelas. Detta är i sig en skandal.
Men tvärtemot hur diskussionerna sett ut de senaste veckorna så har de stora dragen i förslagen varit kända sedan förra sommaren. Då presenterade utredaren Mats Svegfors sitt förslag som alla partier då ställde sig bakom, inklusive grundtanken att stödet ska främst gå till lokala nyhetstidningar. Detta innebär självklart att de som får stöd i dag och som inte är lokala nyhetstidningar kommer att drabbas eftersom pengarna är begränsade.
Debatten sedan propositionen presenterades i början av sommaren har dock gett ett par nya insikter:
Det finns nästan ingen som längre argumenterar för att det finns principiella problem med att staten betalar för oberoende nyhetsmedier. I takt med att alla de stora mediekoncernerna får pengar har kritiken mot stödet tystnat. Dagens Nyheter är den enda tidningen som frivilligt avstår stöd för att kunna hävda sin självständig men inte heller därifrån kommer några ifrågasättanden av att fristående medier blir allt mer beroende av beslut i riksdagen.
De som nu riskerar att bli av med sitt tidigare stöd framställer detta som ett statligt beslut om nedläggning. Ett bra exempel är tidningen Syre som skriver “Enligt regeringens egna utredning kommer antalet så kallade nischtidningar, där Syre ingår, minska från 130 till 23 stycken. En minskning med 82%. Vi pratar alltså om en total slakt av mediemångfalden.” Att det är stödet som ska minska, inte antalet tidningar, framgår inte riktigt. Att driva en tidning utan skattepengar är uppenbarligen något som Syre inte kan föreställa sig.
I dag på morgonen publicerade Altinget en omfattande genomgång av läget inför riksdagsbeslutet.
Tidningen Syre debatterar mediestödet. Här i form av en banner från webbplatsen.
Har sociala medier gjort slut med nyheterna?
Vid det här laget har det blivit tydligt för många mediechefer att tiden då vi kunde lita på Facebook och Twitter, för att få användare att besöka våra sajter, är sedan länge förbi. 2010-talets klickbeten och virala trafik från sociala medier var en vansinnig tid som vi bör vara glada över att den försvann. De fåtaliga medier som likt Aller fortfarande är klart beroende av sociala medier för sin trafik straffas nu när Elon Musk och Facebook skruvar på sin teknik.
De stora techbolagen har insett att nyheter är ett besvärligt innehåll för dem. Under deras tidiga år var de beroende av nyhetsmediernas innehåll för att hålla användarnas intresse vid liv. Men i dag behövs inte nyheter länge eftersom det finns mängder av mer ofarlig innehåll. Nyheter skapar dessutom problem eftersom plattformarna måste hantera hot, hat och den polariserade debatt som uppstår. Svenska Dagbladets Björn Jeffery berättade i måndags hur många som arbetar med att moderera innehållet på de stora plattformarna bara inom EU: X/Twitter har 2 294 anställda för detta medan Tiktok har 6 125 och Youtube har 16 974.
New York Times (gratisklänk) och The Atlantic har båda publicerat långa och intressanta analyser av vad de sociala mediernas ointresse för nyheter kommer att innebära för nyhetsmedierna. En slutsats är klar: Det blir allt viktigare för medier att skapa en direkt relation med sina läsare, genom nyhetsbrev, egna appar och prenumerationer. Att förlita sig på att någon annan ska dra in kunderna i butiken är en livsfarlig strategi.
En vecka utan annonser på Facebook
I förra nyhetsbrevet skrev jag om att Facebook och Instagram skulle börja erbjuda användarna i Europa en möjlighet att betala en månadsavgift och därmed slippa annonserna. Som er ödmjuka tjänare, mina kära läsare, har jag inte tvekat att offra 119 kronor för att utsätta mig själv för denna upplevelse. Med sju dagars erfarenhet att luta mig mot kan jag konstatera två saker:
Det är förvånande skönt att bli av med annonserna trots att jag inte har irriterat mig på dem tidigare. Risken är därför relativt stor att jag kommer bli rejält irriterad på dem när jag slutar betala, vilket jag fortfarande tror att jag ska göra.
Facebook och Instagram har inte gjort ett skit för att anpassa sig till att de nu har kunder i stället för användare. Det är nästan så att jag är sugen på att fortsätta betala bara för att de ska tvingas börja fundera över hur de ska hålla sina kunder på gott humör.
Hjälp mig att nå fler prenumeranter!
Skicka gärna vidare nyhetsbrevet till någon du tror kan vara intresserad. Klicka på knappen här 👇
Altingets ägare om framgången i Danmark och svårigheterna i Sverige
Altingets ägare, Rasmus Nielsen, en av Nordens mest framgångsrika medieentreprenörer under 2000-talet.
Under de senaste decenniet har Sveriges nyhetsmedier mest sett problem och minskande upplagor. Men i Danmark har samtidigt två nya medieverksamheter vuxit fram, Altinget och Watch Medier. Tillsammans har de i dag runt 150 anställda journalister och expanderar internationellt. Varför har de lyckats och varför har så få upptäckt deras framgång?
I de två första nyhetsbreven här på Malmsten om Medier har jag skrivit om Sveriges största mediekoncern Bonnier och om den minsta koncernen som ger ut en lokaltidning, Västerbottens-Kuriren. Båda dessa verksamheter är i dag klart framgångsrika men de är kanske inte så kända för att skapat något helt nytt på många år.
Bonniers mest framgångsrika etableringar inom nyhetsområdet sedan andra världskriget är Dagens Industri 1976 och Dagens Medicin 1994. De övriga nyhetsmedier som tillkommit hos Bonnier sedan dess, alla landsortstidningar och specialtidningar så som Dagens Media, Dagens Samhälle samt Byggindustrin, har startats av andra och köpts upp av Bonnier.
För att finna sentida exempel på riktig innovation och framgång inom nyhetsjournalistiken behöver vi förflytta oss till vårt södra grannland. Redan på 1990-talet föddes två intressanta medieverksamheter, Mandag Morgen och Media Watch, båda startade av privatpersoner. Därefter, år 2000, startade så tv-journalisten Rasmus Nielsen den helt digitala nyhetssajten Altinget, som skulle komma att bli den mest framgångsrika nyetableringen i Danmark.
De första åren för Altinget var dock allt annat än succéartade. Med ett lån på 200 000 danska kronor från sin mamma och en belåning av sitt eget hus, hade Rasmus Nielsen inte heller så stora resurser att ösa ur. Först 2006, efter två omstarter, fann verksamheten något som liknade stabilitet.
Den journalistiska idén var att skapa en rad väldigt nischade nyhetssajter inom olika politikområden. Den affärsmässiga idén var att få läsarna att betala höga abonnemangspriser tack vare att innehållet var unikt och tack vare att de allra flesta prenumererar i sin yrkesroll, varför arbetsgivaren kan betala.
“Eftersom vi gör originaljournalistik så är vårt innehåll ‘need to know’. Jag såg att det fanns så mycket som hände på Christiansborg [det danska parlamentet] som ingen rapporterade om”, berättar Rasmus Nielsen.
Den första sajten som Altinget lanserades fokuserade på livsmedelsindustrin medan den följande var inriktad på hälso- och sjukvård. Idén har varit att bevaka alla politikområden och i dag har danska Altinget 30 sajter med tillhörande nyhetsbrev som spänner över allt från Arbetsmarknad och Arktis till Utbildning och Äldrepolitik.
Utöver dessa nischade sajter har man också en övergripande sajt där de mest publika nyheterna från samtliga 30 sajter publiceras gratis och annonsfinansierat.
“Vi har använt vår lönsamhet till att växa. Det tar mellan två och fem år att etablera en ny sajt, i snitt har det tagit tre och ett halvt år”, säger Rasmus Nielsen.
2014 tog Altinget steget över till Sverige och 2015 tog expansionen i Danmark rejäl fart. 2016 köpte man också upp Mandag Morgen, som är pionjären inom nischad politikbevakning i Danmark.
Under fem år på raken utses Altinget till Gazelle-företag i Danmark, en utmärkelse som i Sverige delas ut av Dagens Industri till snabbväxande och lönsamma företag.
Den svenska versionen av Altinget har i dag elva sajter och den norska verksamheten, som startades 2022 har sex. Men trots nästan ett decennium i Sverige och nästan 30 anställda är verksamheten fortfarande överraskande okänd.
“Vi borde vara mer kända i Sverige. Vi har ändå investerat mellan 25 och 30 miljoner danska kronor i Altinget.se. Men vi har inte varit duktiga nog och vi har nog haft för liten marknadsföringsbudget”, menar Rasmus Nielsen.
Starten i Sverige skedde inte som en följd av en genomtänkt strategi utan närmast av en slump. Riksdagsförvaltningen beslutade hösten 2013 att lägga ner sin tidning Riksdag och departement varvid redaktionen tog kontakt med Rasmus Nielsen och övertygade honom om att låta dem starta Altinget i Sverige.
De första åren växte verksamheten i Sverige mycket långsamt, först 2019 nådde bolaget 11 miljoner kronor i omsättning och gjorde då en minimal vinst. Därefter ökades investeringstakten med nya sajter varför omsättningen enligt senaste kända bokslutet (2021/2022) uppgick till 19,7 miljoner kronor med en förlust på 2,7 miljoner.
“I Sverige gjorde vi inte så stora investeringar i början, därför har det tagit tid att nå lönsamhet. Även detta räkenskapsår (23/24) kommer innebära en förlust men 24/25 ska vi gå med vinst”, säger Rasmus Nielsen.
Den norska etableringen har inte tillkommit av en slump och där har satsningen varit mer fokuserad med en större investering i starten. Lönsamheten ska enligt Rasmus Nielsen komma året efter den svenska.
Alla tre länderna bygger på samma teknik och affärsmodell. Nischsajterna har normalt bara en dedikerad journalist vardera men utöver dessa specialister finns gemensamma resurser för exempelvis debatt.
Prenumerationspriserna är höga, inte minst i jämförelse med nyhetsverksamheter som vänder sig till privatpersoner. Den som vill få tillgång till allt material som Altinget publicerar i Sverige får betala runt 25 000 kronor om året. Att få tillgång till en av nischerna kostar 500 kronor per månad, alltså 6 000 kr per år.
Rasmus Nielsen uppger att en ny nisch börjar gå runt när intäkterna når en miljon kronor. Det innebär att det bara krävs ungefär 200 betalande prenumeranter för att ett område ska vara intressant.
Konkurrenten i Danmark, Watch Medier, har ett liknande upplägg som Altinget. Även här ligger fokus på ett antal nischade sajter som samverkar kring teknik, affärsmodell och försäljning.
Starten för Watch Medier kan spåras tillbaka till 1996 när journalisten Carsten Corneliussen lanserade en tryckt tidning för att bevaka medier och tech under namnet MediaWatch. Lanseringen blir dock ingen succé och ett par ägare senare säljs bolaget till danska A-Pressen 2007 som raskt säljer 60 procent av aktierna till dagstidningen Jyllands-Posten.
Tre år senare lanserar Jyllands-Posten en ny nischad nyhetsverksamhet under namnet FinansWatch och det är här tillväxten börjar ta fart. 2012 köps A-Pressen ut och det övergripande bolaget Watch Medier etableras tillsammans med nya nischsajter inom medicin och shipping.
I jämförelse med Altinget är Watch Mediers sajter mer affärsinriktade. I normalfallet har sajterna minst tre journalister och kräver alltså en större prenumerationsbas för att bli lönsamma.
“Vi har bara en journalist per nisch, men vi tjänar pengar”, konstaterar Rasmus Nielsen.
Altingets ekonomi är mer transparent än Watch Medier som ingår i den stora koncernen JP/Politikens Hus. Men i Danmark är det alltid svårare att granska företag eftersom inte ens omsättningen är en offentlig uppgift. Den senaste uppgiften om Altingets omsättning är från 2019 då koncernen nådde 130 miljoner danska kronor, vilket motsvarar ungefär 160 miljoner svenska kronor.
Att det finns pengar i kassan hos Altinget blev dock tydligt för några veckor veckor sedan när det blev offentligt att Rasmus Nielsen delat ut 12 miljoner danska kronor till sig själv genom en extraordinär aktieutdelning.
“Det är min pension”, säger Rasmus Nielsen som fyllde 63 år tidigare i år.
“Jag har inte pensionssparat, jag bor i samma lägenhet sedan 30 år och vinsterna har använts för expansionen. Jag håller också på att lämna över ägandet till mina två söner och en stiftelse, även om jag inte har några planer på att gå i pension i dagsläget.”
Altinget har alltså bara expanderat till näraliggande marknader som Sverige och Norge. Rasmus Nielsen säger att han är intresserad av en expansion i Europa även om det inte finns några konkreta planer. Watch Medier har etablerat sig i Norge med fem nischade nyhetssajter men har även klivit in i Tyskland med FinansBusiness.
Trots att Altinget och Watch Medier varit kända i många år är det först på senare tid som någon plockat upp idén i Norge och Sverige. Så sent som i förra veckan lanserade Schibsted i Norge en satsning på nischad journalistik. I maj i år introducerade medieentreprenören Camilla Bergman sitt förlag, Loop Media, med tydliga danska influenser. Den första nischade sajten, Impact Loop, fokuserar på nystartade bolag med ambitioner att tjäna mänskligheten och inte bara tjäna pengar. Målet är att starta en rad liknande nyhetssajter inom olika nischer.
Om Loop Media lyckas så visar det att väldigt nischade nyheter betalda av prenumeranterna är en idé som går att applicera på flera olika områden. Altinget har fokuserat på politik, Watch Medier på starka ekonomiska områden som läkemedel, juridik och energi. Inom vilka andra områden kan det finnas en så stor betalningsvilja att det går att skapa nya medieföretag? Går det rentav att använda idéerna inom journalistik som riktar sig till privatpersoner?
Musik för 41,5 miljarder dollar
För första gången har den årliga globala omsättning för musikrättigheter landat på över 40 miljarder dollar. Mer exakt hamnade omsättningen år 2022 på 41,5 miljarder. Detta enligt en rapport författad av Will Page, tidigare chefsekonom på Spotify.
Värdet av musikrättigheter har aldrig varit högre. Även kompositörer och författare får rekordinkomster, jämfört med år 2000 har ersättningen mer än fördubblats.
Omsättningen 2022 ökade med 14 procent jämfört med året innan. Det innebär att musikrättigheter nu omsätter dubbelt så mycket som biografer och hälften så mycket som streaming av film och tv-serier.
Barbie räddade världen men inte filmbolaget
Barbie - en bit på väg, men inte tillräckligt.
Filmen Barbie har omsatt över 1,3 miljarder dollar sedan premiären och anses ha bidragit till att få lite fart på världsekonomin. Men det räckte inte för att rädda resultatet för ägaren Warner Bros Discovery som fick se sin börskurs rasa 19 procent när bolaget rapporterade sitt resultat i förra veckan. Mediejätten Warner Bros Discovery kämpar precis som många andra tv-koncerner med omställningen från tablå-tv till streaming.
“Marknaden uppskattar inte det faktum att de trots en ojämförlig succé som Barbie ändå lyckades hitta ett sätt att förlora 417 miljoner dollar på ett kvartal. Inte idealt”, konstaterade ordföranden för riskkapitalbolaget Great Hill Capital i en kommentar till Reuters.
Känner du någon som också kan vara intresserad av detta nyhetsbrev? Klicka i så fall på knappen här👇