Premiär för Malmsten om Medier
Premiär för Malmsten om Medier
# 1. Detta är det första numret av nyhetsbrevet Malmsten om Medier. I det berättar Carl-Johan Bonnier om framtiden för koncernen som nu äger över hälften av Sveriges dagstidningar.
NYHETSBREV 18 oktober 2023
INTRO: Därför startar jag detta nyhetsbrev
AKTUELLT: Tre snabba spaningar
INTERVJU: Carl-Johan Bonnier
ANALYS: Bonnierimperiet och de 101 delägarna
TECKEN I TIDEN: Taylor Swift-reporter
Välkommen!
Hej och välkommen till det allra första numret av nyhetsbrevet Malmsten om Medier.
I denna premiärutgåva har jag intervjuat Bonnierimperiets överhuvud, Carl-Johan Bonnier, om familjens framtid som ägare till över hälften av Sveriges dagstidningar. Jag skriver också om den eventuella risken med att våra barn och ungdomar tar del av samhällsnyheter via Tiktok, om Sveriges Radios affärshemligheter, om försäljningen av Daily Telegraph i Storbritannien och om några tecken i tiden.
Det händer som alltid massor i mediebranschen. Trots att jag varit medienörd i mer än fem decennier så tycker jag att det bara blir mer och mer spännande att följa utvecklingen. Förhoppningsvis kommer du att vilja följa med mig när jag försöker förstå och förklara vad som händer och vad det betyder.
Det här med att starta en helt ny medieverksamhet är väldigt speciellt. Jag har varit med om det många gånger men det är första gången jag får bestämma allt själv.
Men jag vet ju också att det är alla ni läsare som har den avgörande makten - det är ingen idé att jag skriver en massa text som ingen vill läsa. Jag kommer därför experimentera en hel del i början för att se vad ni läsare är intresserade av. Jag älskar också feedback - så mejla mig gärna med tips och synpunkter. Eller gå in på min sida på Substack där du kan kommentera och komma med idéer.
Nog om bakgrunden. Låt oss börja med några intressanta nyheter från de senaste veckorna.
Vad läser barn när de läser samhällsnyheter?
Två tredjedelar av barn och ungdomar läser samhällsnyheter men de läser dem på sociala medier, främst på Tiktok.
Den nyheten har diskuterats flitigt i mediebranschen under den senaste veckan sedan Internetstiftelsens årliga rapport Svenskarna och internet publicerades. Mediepodden ägnade exempelvis större delen av sitt senaste avsnitt åt resultaten på ett förtjänstfullt sätt.
Undersökningen är mycket omfattande och välgjord, så det finns inga skäl att misstro svaren. Men frågan är hur vi ska tolka siffrorna. Vad är det egentligen som barnen tar del av?
Undersökningen visar alltså att de som är födda efter år 2000 inte läser dagstidningar i någon större utsträckning utan att de främst tar del av samhällsnyheter via sociala medier och allra helst på Tiktok.
Först kan vi fundera över hur en 9- eller 15-åring tolkar frågan som lyder så här:
“Brukar du ta del av samhällsnyheter i tv, radio, tidningar eller på sociala medier? Det kan till exempel vara nyheter om politik, klimatfrågor, säkerhetsläget och kriget i Ukraina.”
Det är en ganska avancerad fråga för att ställas till barn och tonåringar. Men förhoppningsvis har Internetstiftelsen testat frågan och sett att de får rimliga svar.
Kvällstidningarna Expressen och Aftonbladet har båda över 300 000 följare på Tiktok, främst bland barn och ungdomar. De publicerar flera nyheter varje dag på flera olika sociala medier.
Men även om de förstår frågan, vet vi vad barnen och ungdomarna menar när de svarar att de främst tar del av samhällsnyheter via sociala medier? (56 procent svarar så.) Ingen ställer nämligen frågan: Vilka nyhetskällor är det som du tar del av via Tiktok? Trots det resonerar många kommentatorer som om det är Tiktok som är nyhetskällan, trots att varken Tiktok eller andra sociala medier inte producerar något eget innehåll. Borås Tidning är ett exempel. Ledarskribenten menar att resultatet “utmanar den gemensamma grund som samhället står på. För det är genom den klassiska nyhetsförmedlingen som vi skapar oss en gemensam uppfattning om hur samhället vi lever i ser ut.”
Men detta är knappast en rimlig slutsats om det till stor del är traditionella medier som barnen och ungdomarna tar del av via Tiktok. Vi vet alltså inte detta, men vi vet att både Expressen och Aftonbladet är mycket framgångsrika på Tiktok och har över 300 000 följare vardera.
Kanske ska vi i stället imponeras av att 94 procent (!) av alla över 8 års ålder uppger att de tar del av samhällsnyheter. Även bland barn födda på 2010-talet (8-13 år) är det 68 procent som tar del av samhällsnyheter - alltså mer än två tredjedelar. Ungdomen verkar inte så förtappad trots allt.
Vilka affärshemligheter har Sveriges Radio?
“Det är mycket affärshemligheter i den”.
Sveriges Radios VD, Cilla Benkö, medverkade i radioprogrammet Medierna i P1, förra helgen, 7 oktober, och avslöjade då att en omtalad rapport, som Sveriges Radio låtit konsultföretaget KPMG ta fram, innehåller “affärshemligheter”.
Rapporten diskuterades flitigt i februari i år efter att journalisten Leif “Honken” Holmkvist i Dagens Media avslöjade att den existerade. Debatten har handlat om de stora besparingen som, enligt artikeln, skulle vara möjliga om de tre public servicebolagen, SVT, SR och UR, slogs samman och den frågan var även i fokus i Medierna.
Cilla Benkö vägrar fortfarande att låta någon utomstående läsa rapporten - och argumentet är alltså att den är full av affärshemligheter.
Men vilka affärshemligheter har ett public servicebolag? Verksamheten är skattefinansierad och syftet är till stor del att de ska producera sådant innehåll som inte lönar sig för kommersiella företag. Företrädare för Sveriges Radio brukar argumentera för att de inte alls förstör möjligheterna för lokaltidningar att ta betalt för sitt innehåll när de publicerar liknande innehåll gratis på webben.
Men ska vi tro Cilla Benkö är alltså Sveriges Radio en affärsverksamhet som måste vakta sina affärshemligheter. Frågan är bara vilka hon anser sig konkurrera med.
Dagens Media avslöjade i februari i år den utredning som Sveriges Radio beställt av KPMG.
Vad är en klassik dagstidning värd i dag?
En av Storbritanniens mest anrika tidningar, The Daily Telegraph och systertidningen The Sunday Telegraph, kommer att säljas, troligen via en auktion. Det gör att vi möjligen kommer att få en offentlig prislapp på vad en klassisk dagstidning är värd i dag.
Ägarbolaget, Telegraph Media Group, köptes av miljardärerna bröderna Barclay år 2004 för 665 miljoner brittiska pund efter en omfattande budstrid som påminner om den omtalade försäljningen av Centerpartiets tidningar i Sverige 2005.
En av bröderna Barclay avled 2021 och familjen har inte klarat att betala lånen som bolaget har till Lloyds bank, varför banken tog över bolaget i juni och startade förberedelserna för att sälja till högstbjudande.
I måndags slog familjen Barclay dock tillbaka genom att lägga ett bud på 1 miljard pund för bolaget. Budet är finansierat via investerare i Abu Dabi, enligt The Guardian som också uppger att Lloyds bank verkar vilja gå vidare med auktionen, trots budet.
Telegraph Media Group har över en miljon betalande prenumeranter i dag och 70 procent av dem är digitala. Bolaget är lönsamt, men senaste vinsten på 39 miljoner pund räcker inte riktigt för att motivera ett bud som är 25 gånger större. Men klassiska tidningstitlar kan uppenbarligen fortfarande värderas högre än vad rent ekonomiska kalkyler motiverar.
Carl-Johan Bonnier:
Ingen i familjen kommer bli VD igen
Familjen Bonniers makt över den svenska dagspressen har aldrig varit större än i dag. Men vi kommer sannolikt inte att få se någon ytterligare person med namnet Bonnier som VD för koncernen. Det säger familjens överhuvud, Carl-Johan Bonnier, som inte utesluter att släppa in nya ägare i koncernens olika bolag – även i Dagens Nyheters ägarbolag.
Bonnierkoncernen har under många decennier varit Sveriges överlägset största medieföretag. Under många år har man varit så dominerande att det flera gånger rests politiska krav på att familjens makt ska begränsas.
De senaste åren har Bonniers makt över dagspressen ökat enormt samtidigt som kritiken mot familjens dominans helt försvunnit. Försäljningen av underhållningsmaskinen TV4 och köpen av över hälften av Sveriges lokala dagstidningar har i stället applåderats, även av socialdemokrater som tidigare velat se en Lex Bonnier.
När jag träffar Carl-Johan Bonnier, som suttit på den yttersta makten i koncernen i över tre decennier, för en lång intervju i hans hörnrum högst upp i Bonnierhuset på Torsgatan i Stockholm, berättar han om sin syn på familjens och koncernen framtid.
Efter en mycket turbulent tid under större delen av 2000-talet så står koncernen starkare än på mycket länge. Men samtidigt är familjens kontroll över verksamheten mer osynlig än någonsin.
”När jag började i koncernen 1974 var det fyra gubbar som styrde, tre bröder och deras kusin. Min pappa, Joja, var den besvärliga, men det var Abbe som bestämde”, konstaterar Carl-Johan när han beskriver hur bröderna Albert ”Abbe”, Lukas ”Lucke” och Johan ”Joja” samt kusinen Gerhard utövade makten över koncernen vid den tiden.
I dag är Carl-Johan ordförande i Albert Bonnier AB, toppbolaget i koncernen där det enbart sitter familjemedlemmar i styrelsen och där den grå eminensen Erik Haegerstrand är VD. På nästa nivå finns tre bolag, ett som förvaltar värdepapper, ett som äger fastigheter och så Bonnier Group AB som formellt är toppbolaget för medieverksamheterna men i praktiken är hela koncernens operativa styrelse. På denna nivå är familjemedlemmarna lätträknade i styrelserna. Peder Bonnier, född 1980, och Felix Bonnier, född 1985, sitter i Bonnier Groups styrelse medan Fabian Bonnier, född 1982, sitter i fastighetsbolagets styrelse och Joen Bonnier född 1977 sitter i Bonnier Capitals styrelse.
Även längre ner i koncernen är familjen påfallande frånvarande. Carl-Johan själv sitter i tre viktiga mediebolags styrelser, Dagens Nyheter, Expressen och Bonnier News Local (som äger lokaltidningarna). Men utöver det så är familjens deltagande begränsat till att Felix och Pontus Bonnier, född 1954, sitter i Dagens Nyheters styrelse medan bokförläggaren Albert Bonnier, född 1954, sitter i styrelsen för Expressen Lifestyle (tidskrifter).
Under Carl-Johans tid har alltså koncernen gått från ett läge där en man styrde allt i detalj till att familjen kontrollerar en styrelse som ligger flera nivåer över vardagen i de 146 bolagen som utgör koncernen.
”Man kan inte begära att en liten familj alltid ska producera den bästa VD:n. Vi har en långsiktig strategi som familjeföretag, men det betyder inte att det behöver vara en familjemedlem som är VD. Däremot ska ägarna styra bolaget genom att tillsätta styrelseledamöterna”, säger Carl-Johan Bonnier.
Det är nu tio år sedan en familjemedlem hade den operativa makten över koncernen. 2013 lämnade Jonas Bonnier VD-rollen efter en femårsperiod som med facit i hand inte kan kallas särskilt lyckad.
Har vi sett den sista Bonnier som VD för koncernen?
”Den sannolikheten är hög”, säger Carl-Johan Bonnier med ett tonfall som tydliggör att detta är ett understatement av brittisk klass och fortsätter: ”Numera är det väldigt tufft att vara chef i ett så här stort och komplicerat företag.”
Fem år efter att Jonas Bonnier lämnade VD-rollen avskaffades den positionen när koncernen i praktiken delades i två delar; Bonnier News och Bonnier Books blev då i praktiken två separata koncerner som fungerar oberoende av varandra.
Vad förändringen innebär fick vi synliga bevis för när Bonnier News, under ledning av VD Anders Eriksson, köpte Mittmedia, Hall Media, Skånska Dagbladet och 30 procent av Gota Media. Köpen påbörjades strax efter att den nya strukturen kom på plats.
”Koncernen består numera av ett antal helt självständiga verksamheter. De har egna styrelser och egna balansräkningar, men ägs normalt till 100 procent av Bonnier”, säger Carl-Johan Bonnier.
Innebär det att ni även skulle kunna släppa in andra ägare?
”Det har vi redan gjort i Bonnier News Local där norska Amedia och Gota Media är delägare.”
Men kan ni även släppa in ägare i toppbolaget Bonnier News?
”Det kan jag inte riktigt svara på. Men jag ser ingen principiellt problem med det. Bara vi kan se till att det fria ordet är garanterat och för det måste man ha kontroll, naturligtvis.”
Detta innebär att vi skulle kunna se fler ägare till Dagens Nyheter och de många lokaltidningarna i framtiden, så länge familjen Bonnier behåller kontrollen.
Men vad innebär det egentligen att familjen eller snarare släkten Bonnier har kontroll? I dag är det 101 individer som har äger aktierna, vilket självklart innebär att de allra flesta av dessa har minimal kontroll.
I det bolag där familjen har den oinskränkta makten, alltså Albert Bonnier AB, sitter sex familjemedlemmar i styrelsen. Förutom Carl-Johan sitter där Pontus Bonnier, Felix Bonnier, Betty Bonnier, född 1961, Patrik Engström, född 1969, och Christel Engelbert, född 1950.
Formellt äger denna sextett bara 17,2 procent av Albert Bonnier AB. Men Carl-Johan konstaterar att ”vi har hygglig kontroll på 70 procent av rösterna”, vilket innebär att de olika familjerna inom den stora släkten håller samman. Makten ligger alltså i händerna på sex individer varav tre är pensionärer, två är födda på 60-talet och medan endast en – 38-årige Felix Bonnier – har större delen av sin karriär framför sig.
Att familjen lyckats hålla ihop i över 200 år är imponerande, inte minst med tanke på hur många personer som i dag är aktieägare. Hur detta fungerar i praktiken förklarar jag i artikeln här nedan men en fråga återstår i intervjun. Varför vill familjemedlemmarna fortsätta att hålla ihop? Några har lämnat ägargruppen och sålt sina aktier genom åren men det är ett fåtal. Det finns däremot flera exempel på de som bara äger ett fåtal aktier och bott utomlands hela livet men som inte alls vill sälja.
Vad är det som håller samman aktieägarna? Krävs det höga aktieutdelningar för att delägarna ska stanna kvar?
”Jag upplever att det finns ett stark intresse i familjen att hålla ihop det här. Man känner sig som en del i en garanti för det fria ordet. När Karl Otto gav ut böcker, som alla var av hög litterär kvalitet men med helt olika politiskt innehåll, så var det för att han ansåg att det var viktigt med det fria ordet.”
”När bokförlaget firade 100 år, 1937, så placerades Sven Hedin vid sidan av Karl Ottos fru Lisen Bonnier. Även om hans böcker då sålde som boken om Zlatan gör i dag, så var det uppseendeväckande. Han var ju nazist! Men Karl Otto hade en otrolig respekt för det fria ordet. Det var det som gjorde att han köpte majoriteten i Dagens Nyheter. Han noterade ’à fonds perdu’ på aktiebreven när han la dem i sin skrivbordslåda, alltså att de inte hade något värde. Det var inte en ekonomisk investeringen, men vi klarar demokratin i Sverige. Och det tror jag du känner en väldig stolthet för, som delägare i det här bolaget.”
Bonnierimperiet och de 101 delägarna
De är 101 personer, medelåldern är 38 år och de senaste åren har det fått i genomsnitt 3,9 miljoner kronor vardera i utdelning på sina aktier. Tillsammans har de den yttersta makten över mer än 50 svenska dagstidningar, ännu fler tidskrifter och flera stora bokförlag.
De 101 aktieägarna i Albert Bonnier AB har alla det gemensamt att de har gener som kommer från Karl Otto Bonnier (1856–1941). De har alla förbundit sig att aldrig sälja aktier till någon person som inte är släkting i rakt nedstigande led till anfadern Karl Otto. Detta finns nedskrivet i ett aktieägaravtal som alla ägare kom överens om 1998 och som gäller till 2030.
Inom några år måste det därför komma ett nytt avtal på plats, annars räcker det med att en av de 101 ägarna säger upp det befintliga avtalet. Faller avtalet är det bara en bestämmelse om hembud i bolagsordningen som hindrar en försäljning.
Nu är det inget som talar för att ett uppror är nära förestående. Till skillnad från både TV-serien Succession och dramatiken genom åren inom familjen Stenbeck så är diskussionerna inom familjen, eller snarare släkten, Bonnier påfallande lågmälda. Men frågan är hur länge det går att hålla samman en så stor grupp ägare som blir fler och fler för varje år som går.
Carl-Johan Bonnier styr fortfarande över hela koncernen som ordförande i ägarbolaget Albert Bonnier AB. Men han är nu 72 år gammal och lovade sig själv när han tillträdde som VD för koncernen 1991 att han inte skulle göra som sin pappa och sin farbror som höll fast vid makten för länge. Själv skulle han sluta senast när han fyllde 70.
Han har också lämnat alla operativa uppdrag och har nu endast en viktig uppgift att slutföra innan det är dags för nästa generation att ta över – att få ett nytt aktieägaravtal på plats. Något som dock kan vara lättare sagt än gjort.
Det nuvarande ägaravtalet utgår alltså från familjekopplingen till Karl Otto Bonnier som var ägaren i den tredje generationen. Hans farfar, Gerhard Bonnier, utvandrade från Dresden 1801 och slog sig ner i Köpenhamn och startade en bokhandel. En av hans söner, Albert Bonnier, grundade det som är dagens Bonnierkoncern i Stockholm 1837 och blev far till Karl Otto.
I fjärde generationen var det tre av Karl Ottos söner som styrde verksamheten. Tor, Åke och Kaj valde att ge sig in i familjeföretaget men blev oense, vilket ledde till att Kaj blev utköpt för 15,9 miljoner kronor år 1953. Kaj och hans ättlingar behöll dock ett ägande i Dagens Nyheter, som placerades i ett separat bolag.
Efter den affären ägdes Bonnierkoncernen till 97 procent av fyra män i femte generationen. Tre var söner till Tor: Albert ”Abbe” Bonnier som kom att äga 20 procent, Lukas ”Lucke” Bonnier och Johan ”Joja” Bonnier som fick 17 procent vardera samt Åkes ende son Gerhard Bonnier, som fick 43 procent. Tor själv behöll 3 procent av ägandet.
Det är alltså 70 år sedan det stora skiftet av ägandet av koncernen ägde rum. Dåtidens maktfördelning har till stora delar bibehållits, även om ägarna blivit fler.
Följer vi ägarna 1953 till deras aktieägande ättlingar i dag får vi följande bild:
Albert ”Abbe” Bonnier har tio ättlingar som är aktieägare i dag. De äger personligen 10,1 procent av koncernen. Men de sitter även i den stiftelse som Abbes dotter Jeanette Bonnier skapade efter att hennes enda barn, Maria Bonnier Dahlin, omkommit i en bilolycka 1985 och som äger 10,2 procent.
Johan ”Joja” Bonnier har 19 ättlingar som är aktieägare. De äger 17,8 procent av aktierna i Albert Bonnier AB.
Lukas ”Lucke” Bonnier har 15 ättlingar som i dag äger 7,4 procent av koncernen. Denna gren har alltså minskat sitt ägnade kraftigt sedan 1953.
Gerhard Bonnier har 36 ättlingar som äger 46,2 procent av koncernen.
Tor Bonniers tre yngre söner, Simon, Karl-Adam och Mikael, är födda i hans två senare äktenskap och fick inget ägande i samband med den stora affären 1953. Simon Bonniers aktieägande ättlingar är i dag åtta till antalet och äger 2,8 procent. Karl-Adam Bonnier, född 1934, äger 2,7 procent, därutöver äger hans barn och barnbarn 1,5 procent. Mikael Bonnier, född 1945, äger 1 procent.
Kaj Bonniers ägande i Dagens Nyheter, som alltså behölls i samband med ägarskiftet 1953, omvandlades till aktier i Bonnierkoncernen i samband med att Bonnierfamiljen köpte ut DN och Expressen från börsen 1997. Det gör att hans två aktieägande ättlingar i dag tillsammans äger 0,5 procent av koncernen.
Felix Bonnier och Peder Bonnier - de två ägare i sjunde generationen som har de tyngsta uppdragen i koncernens styrelser i dag. Foto: Peter Jönsson
Ägandet är alltså väldigt fragmenterat. Den största enskilda ägaren är Jeanette Bonnier AB, som kontrolleras av Maria Bonnier Dahlin stiftelse. Men ser vi till individer så är Gerhard Bonniers fyra barn de största ägarna:
Pontus Bonnier – 6,9 procent.
Åke Bonnier – 6,3 procent
Karl Otto Bonnier – 4,8 procent
Eva Bonnier – 3,9 procent
Därefter kommer två av Abbe Bonniers barnbarn:
Jenny Forsell – 3,3 procent
Christel Engelbert – 3,2 procent
Inte ens om man samlar alla individer som äger över 2 procent av aktierna (13 personer) når man en majoritet. För att styra Bonnier är det alltså bättre att förlita sig på att samarbeta och hålla ihop än att försöka tvinga igenom sin vilja.
Under drygt fem år arbetade jag som VD för Bonnier International Magazines, en verksamhet jag fick i uppdrag att starta för att licensiera Bonniers många tidskrifter till förlag runt om i världen. Jag träffade då hundratals tidskriftsförlag varav många var familjeägda.
Den fråga jag fick överlägset flest gånger när jag berättade om Bonnierkoncernen var ”Hur sjutton gör de för att hålla ihop?”. Ofta var det en ägare i andra eller tredje generationen som, ärrad av strider med syskon och kusiner, undrade hur Bonnier hade klarat av detta i mer än två århundraden. När jag själv ställde frågan till Jonas Bonnier, som då var koncernchef, så svarade han blixtsnabbt ”Det är Calles förtjänst!”.
Med Calle syftade han på Carl-Johan Bonnier som utan tvekan har stora diplomatiska talanger.
Då infinner sig frågan, vad händer när Calle lämnar? Detta kommer att ske inom några år och även om familjen i stort sett lyckats undvika brutala personkonflikter inom ägargruppen i 70 år så är det inget som säger att det kommer att fortsätta på samma sätt.
Carl-Johan Bonnier tror själv att det kommer att vara möjligt att nå en ny överenskommelse om ägandet – och lyckas det så håller familjen säkert ihop ägandet under en generation till.
Men hur koncernen kommer att utvecklas under den perioden hänger väldigt mycket på vad de yngre ägarna inom familjen kommer att vilja fokusera på.
Det är långt ifrån klart vem som kommer att ta över efter Carl-Johan Bonnier. Men om vi ser vilka familjemedlemmar som sitter i toppen av organisationen och som tillhör sjunde generation, så finns det (som framgår av artikeln ovan) bara fyra kandidater till att ta över.
Peder Bonnier, son till Carl-Johan och 43 år gammal.
Felix Bonnier, son till största ägaren, Pontus Bonnier och 38 år gammal.
Fabian Bonnier, son till Carl-Johans bror Hans-Jacob ”Nisse” Bonnier och 41 år gammal.
Joen Bonnier, son till Carl-Johan och 46 år gammal.
Peder och Felix sitter båda i styrelsen för Bonnier Group AB. Fabian är ordförande för Bonniers Familjestiftelse och Joen är med i Bonnier Capitals styrelse.
En av dessa personer kommer med största sannolikhet ta över familjens ledning av Bonnierkoncernen inom ett par år – och därmed få den yttersta makten över stora delar av nyhetsförmedlingen i Sverige.
Youtube lanserar AI-stödda annonspaket
Sedan två dagar tillbaka är det möjligt för annonsörer på Googleägda Youtube att ta hjälp av ett AI-stöd för att fånga tittare i samband med aktuella händelser som Halloween eller idrottstävlingar.
Annonspaketet går under namnet Spotligt Moments och använder AI för att identifiera videofilmer som är populära i samband med stora kulturella evenemang som jul och fotbolls-VM.
Så blev Disney själv en (framgångs)saga
Time Magazine har nyligen skapat en speciell avdelning, Made by History, där historiker skriver om aktuella ämnen. Den senaste exposén handlar om Walt Disney Companys 100-åriga framgångssaga. Det lilla bolag som Walt och Roy Disney startade 1923 har i dag 200 000 anställda och ett börsvärde på över 150 miljarder dollar.
Disneys resa har varit allt annat än enkel, bolaget har varit uträknat flera gånger men har lyckats förnya sig själv om och om igen.
Själv minns jag tydligt när Ekot i P1 rapporterade om Walt Disneys död 1966. Jag var bara åtta år gammal och trodde att min prenumeration på Kalle Anka nu skulle upphöra omgående. Det tog också många år innan bolaget hämtade sig från hans bortgång, men Kalle (89 år) och Musse (95 år) har visat sig starkare än någon kunde ana.
Taylor Swift-reporter sökes
USA:s största dagstidningsgrupp, Gannett, fick stor uppmärksamhet för några veckor sedan då man utlyste en tjänst som Taylor Swift-reporter åt främst tidningen USA Today. Kraven i annonsen är mycket omfattande men lönen kan å andra sidan landa på uppåt 100 000 kronor i månaden.
Många kritiserade förflackningen och trivialiseringen av journalistiken: “När kriget pågår i Ukraina, varför satsar man då på en Taylor Swift-reporter?”
Nu har jag ingen aning om i fall det är en god idé att anställa en Taylor Swift-reporter, men jag minns inte att någon klagade när Västerbottens-Kuriren på 1970-talet hade en Ingemar Stenmark-reporter som följde honom under hela vintern.
Men frågan måste ju vara om det är en lönsam satsning. Är det en klok idé kanske Taylor Swift-reportern genererar intäkter som gör att Gannett får råd att skicka en extra reporter till Ukraina.
Taylor Swift är den största populärkulturella ikonen i dag
Trump stämmer Forbes för icke-publicering
Den amerikanska tidskriften Forbes kartlägger sedan många år de rikaste människorna i världen. Ofta hör de av sig och hävdar att tidningen överdriver deras förmögenhet. Undantaget är Donald Trump som redan innan han blev president klagade över att tidningen inte förstått hur rik han egentligen är. På årets “400 rikaste i USA”-lista kom han inte ens med - vilket nu fått Trump att stämma Forbes för något de inte publicerat.
Netflix låter kunderna behålla den sista DVDn
I Sverige är Netflix bara känt som den största tjänsten för strömmande video. Men företaget startade i USA 1997 som en postorder-firma för uthyrning av DVD-filmer. Netflix förändrade den gången hyrmarknaden för filmer genom att lansera en prenumerationsmodell där kunderna kunde se så många filmer de hann med för ett fast pris.
Trots att strömningstjänsten nu är den helt dominerande verksamheten har Netflix i USA fortsatt att hyra ut DVD-filmer. Men nu är det alltså stopp - och Netflix löser problemet med vad de ska göra av hela lagret genom att låta kunderna behålla de sista filmerna som de får i brevlådan.
DVD-filmer - snart ett minne blott.