Hur maxar vi public service?
I förra veckan kom slutligen Public service-kommittén med sitt betänkande. Efter allt som tv- och radio-marknaderna gått igenom och står inför landade förslaget i att allt ska förbli som förr.
NYHETSBREV vecka 21 – den 22 maj 2024
INTRO: Älska förändring
AKTUELLT: Dagstidningarna faller i Mediebarometern
ANALYS: Maxad public service
TECKEN I TIDEN: Loaded återuppstår
Älska förändring!
I det förra nyhetsbrevet ställde jag en fråga om jag borde skriva dubbelt så ofta men hälften så långt. Jag var rätt övertygad om att ni skulle svara ett tydligt JA! på den frågan. Men det gjorde ni inte alls, två tredjedelar tyckte att jag skulle fortsätta med låååånga nyhetsbrev varannan vecka.
Det påminde mig om när jag försökte göra samma sak på Dagens Medicin 1995. Vi hade då gett ut tidningen var 14:e dag sedan oktober 1994 och hela redaktionen samlades för en utvärdering när syrenerna blommade och alla var så tröttkörda som man bara kan bli av att lansera en helt ny tidning i ett helt nytt företag.
Då föreslog jag att vi borde öka utgivningen till varje vecka.
Att jag överlevde den följande kvarten är fortfarande en gåta. Men trots det så lärde jag mig kanske inte hur man ska föreslå förändringar. Nu hoppas jag att ni inte är lika trötta på detta nyhetsbrev som vad redaktionen på Dagens Medicin var på sin arbetsbelastning den gången. Men ni ska alla få vara med och reagera på förändringar när ni ser dem i stället för att få en abstrakt fråga.
Med start i augusti tänker jag experimentera med några olika idéer för nyhetsbrevets upplägg och låta er ge ert omdöme när ni ser resultatet. Men det blir troligen inte hälften så mycket dubbelt så ofta som jag kommer att landa i.
Har du synpunkter redan nu på vad som är bra och dåligt i nyhetsbrevet är det bara att du svarar på detta mejl.
Men nu över till dagens innehåll. Jag fokuserar på ett par aktuella frågor denna gång.
Public service-kommitténs förslag. Jag var även med och diskuterade detta i SvD:s podd Ledarredaktionen 14 maj. Om du missade detta kan du lyssna här.
Mediebarometern. Den årliga stora undersökningen av svenskarnas mediekonsumtion som Nordicom presenterade i förra veckan.
Stötta gärna mitt arbete
Om du gillar detta nyhetsbrev får du gärna stötta mitt arbete. Det finns två enkla sätt:
Bli en betalande prenumerant. Klicka på knappen här nedan👇och följ instruktionerna. Då blir du även inbjuden till den Facebook-grupp som endast är öppen för betalande prenumeranter.
Sprid gärna nyhetsbrevet till dina vänner. Det kan du göra på många sätt – men om du klickar på knappen här nedan👇 får du dessutom ett signerat ex av min bok PRESS STOPP när du värvat fem vänner.
Dagspressen faller i Mediebarometern
Det finns en stor förlorare i årets Mediebarometer – dagstidningarna. Trots att många av Sveriges morgontidningar har rapporterat kraftigt ökande digitala upplagor under 2023 så föll läsningen av dagspress i digital form, enligt Mediebarometern.
Det är Nordicom vid Göteborgs universitet som varje år undersöker hur Sveriges befolkning tar del av medier. Undersökningen, som startade redan 1979, är den äldsta i världen i sitt slag och brukar främst visa att utvecklingen av våra medievanor går långsamt även om de över tid kan innebära stora förändringar.
När undersökningen började 1979 konsumerade genomsnittssvensken medier 321 minuter varje dag. Fram till att pandemin slog till år 2020 ökade den siffran till 367, alltså med 46 minuter på 41 år. Men bara under 2020 ökade medieanvändningen med osannolika 51 minuter.
Under de första fyra decennierna som mätningarna genomfördes fick vi kommersiell radio och tv och vi fick tillgång till hela världens medier via internet. Allt detta fick den dagliga mediekonsumtionen att öka med ungefär 1 minut per år. Men pandemin fick oss alltså att lägga nära en timme extra på medier, i princip över en natt.
Fascinerande nog har konsumtionen inte minskat så särskilt mycket sedan pandemin klingade av. Under 2023 lade vi 407 minuter på medier, alltså bara 11 minuter mindre än år 2020. Det vi vande oss vid när vi inte fick lämna hemmet satte större spår i mediekonsumtionen än vad smarta telefoner gjorde när de kom.
Men innan du börjar fundera över hur folk som arbetar hinner göra något mer under dygnet förutom att sova och konsumera medier så behöver du komma ihåg att det går att lyssna på radio medan man pendlar till jobbet. För många går det också att lyssna på musik medan man jobbar. Dessutom läggs konsumtionen ibland samman. Kollar du på Instagram på telefonen medan du slökollar på tv så räknas tiden dubbelt.
Dagstidningarna då – vad är det som händer med dem? Som de flesta känner till så har dagspressen gått igenom ett veritabelt stålbad de senaste 15 åren. Men det är främst annonsintäkterna som rasat, upplagorna och läsningen har i grunden klarat sig mycket bättre.
I början av 2000-talet sjönk dagspressens räckvidd mycket långsamt, enligt Mediebarometern. 2011 började dock tappet att öka.
I diagrammet nedan syns hur andelen som läser en dagstidning en genomsnittlig dag sjönk under tre fjärdedelar av befolkningen år 2011 för att fortsätta ner till 55 procent år 2018. Från år 2019 har läsningen ökat varje år – fram till 2023, som blev det första året någonsin då läsningen av dagstidningar i digital form minskade.
Enligt Kantar/Sifo, som mäter dagspressens ts-upplagor varje år, så ökade den samlade digitala upplagan med 12 procent under 2023 (räknat bland de 84 dagstidningar som mäts och som utkommer minst tre dagar per vecka). Men ändå sjönk alltså andelen som läser en dagstidning en genomsnittlig dag, enligt Mediebarometern.
En förklaring till nedgången, som Tobias Lindberg från Nordicom framhöll vid ett frukostseminarium i förra veckan, är att 2022 var ett extremt nyhetsår. Kriget i Ukraina, OS och fotbolls-VM plus riksdagsvalet i Sverige drev upp läsningen det året. Under 2023 föll därför intresset tillbaka.
I Mediebarometern syns för första gången en tydlig skillnad mellan stad och land samt mellan hög och lågutbildad. Detta har troligen också förstärkts av lågkonjunkturen. Bland de bosatta i storstäder läser 68 procent en dagstidning en vanlig dag medan siffran bland de som bor på landsbygden bara är 62 procent.
Maxad public service
Varför vill oppositionen tvinga SVT och SR att producera fyra kanaler vardera om tio år? Vet de verkligen om någon vill titta på tv eller lyssna på radio i tablåform år 2033? Och än mindre – har de en aning om vad som krävs för att locka publiken till de statliga bolagens innehåll i denna avlägsna framtid?
I förra veckan kom Public service-kommittén med sitt betänkande och debatten kom främst att handla om vilka anslag som de tre public service-bolagen ska få efter 2030. Nästan ingenting av diskussionerna handlade om vad svenskarna ska få för sina dryga 80 miljarder kronor, alltså vad SVT och SR ska fylla sina snart obsoleta kanaler med om tio år.
Lyfter vi blicken och tittar på tv-marknaden i stort så kan vi konstatera att Netflix framgångar tvingar även jätteföretag som HBO och Disney att ständigt förändra sitt innehåll och sina strategier.
Den nya tjänsten Max, som lanserades i Sverige i går 21 maj, är HBO:s ägarbolags tredje försök att skapa en succé på lika många år. HBO Nordic gick i graven så sent som i oktober 2021 till förmån för HBO Max som alltså lades ner redan efter 31 månader. I USA har konkurrenterna Max och Disney redan förklarat att de ska börja sälja ett gemensamt paket för att möjligen få fram ett alternativ som klarar av att möta Netflix på marknaden.
Netflix omsätter mindre än Warner Bros Discovery, som äger HBO och Max, men har ett börsvärde som är drygt 13 gånger större. Netflix är även mer värt än Disney trots att Musse Piggs ägare är mer än dubbelt så stor.
På vår lilla lokala marknad har vi det senaste året även kunnat följa hur turbulensen på tv-marknaden fått Viaplay att kraschlanda närmast i direktsändning.
I denna miljö sitter alltså en ordförande och åtta partiföreträdare för att lägga fast ramarna för hur SVT och SR ska arbeta om tio år. Men vad vet jag, kanske har Lawen Redar, Lars Leijonborg, Amanda Lind och Göran Hägglund enorma kunskaper om hur tv-publiken och radiolyssnarna kommer att vilja ta del av innehållet på 2030-talet?
Så låt oss försöka förstå hur public service-kommittén tänker att vi enkla konsumenter vill se på tv och lyssna på radio i framtiden. Det betänkande som kommittén presenterade för en dryg vecka sedan innehåller över 600 sidor, så här ryms många tankar.
Den första frågan vi behöver fundera över är varför vi behöver använda skattepengar för att ge medborgarna program som Bäst i test.
Fast vänta nu, det behöver vi ju inte! TV4 snodde programmet, vilket självklart borde fått alla på SVT att jubla. “Vi slipper använda skattepengarna till detta! Nu kan vi använda dessa pengar till något viktigt!”.
Det faktum att SVT:s chef Eva Beckman i stället blev rosenrasande är därför något svårbegripligt. SVT är inte en kommersiell verksamhet, allt betalas av skattemedel. Om någon privat aktör vill ta kostnaden så kan det väl inte vara ett problem? Det är som om regeringen skulle propsa på att lägga ett antal miljarder på ett nytt operahus i Stockholm även om Daniel Ek hade erbjudit sig att betala hela kalaset.
Både SVT och SR anser att de måste göra breda program som Bäst i test och kommittén ger dem fortsatt carte blanche att göra detta. I betänkandet presenteras tre skäl till att public service behöver producera program som Bäst i test trots att någon annan är beredd att göra det utan att få skattepengar.
Rättvisa åt de som gillar typ Bäst i test. En del av befolkningen skiter i Rapport och Agenda men tvingas ändå betala för dessa program. Om dessa personer inte får program som Bäst i test så kommer de i längden inte acceptera att deras pengar bara går till program som de inte vill se.
Public service måste locka många tittare för att vara en angelägenhet för alla. I kommitténs text formuleras detta exempelvis så här: “Legitimiteten i att public service finansieras av allmänheten ligger i att verksamheten är en kollektiv nyttighet som har ett demokratiskt värde för samhället. Av det följer att verksamheten bör rikta sig till hela befolkningen och vara en angelägenhet för alla.”
Lägerelden. Det finns ett värde i sig att producera program som väldigt många vill titta på eller lyssna till. Detta formuleras bland annat så här: “Kommittén bedömer att rollen i att bidra till sammanhållning och att skapa gemensamma referensramar i såväl vardag som i oroliga tider framöver blir allt viktigare.”
Det är alltså dessa skäl som ligger bakom att public service får kosta så ofattbart mycket i jämförelse med allt annat inom kulturområdet. De statliga anslagen för allt från filmpolitik, litteraturstöd, museer, Riksantikvarieämbetet, idrott, folkhögskolor, studieförbund och tusen andra saker uppgår till 16,6 miljarder kronor detta år. Public service ensamt får 9,3 miljarder.
Jag gillar som bekant medier så jag kan ju tycka att det är kul att skattebetalarna får punga ut med snart 10 miljarder kronor varje år för något som jag tar väldigt stor del av. Men det vore kanske inte helt fel med en större diskussion om hur pengarna ska användas och mer exakt hur Gift vid första ögonkastet kopplas till demokratins utveckling i Sverige.
Det grundläggande skälet till att vi från början fick ett monopol inom tv och radio i Sverige var främst att tekniken begränsade antalet kanaler när radio och tv etablerades på 1920- respektive 1950-talen. Det var inte möjligt att tillåta fri etableringsrätt som vi hade för tidningar och tidskrifter.
Detta skäl blev överspelat redan när vi fick kommersiell tv och radio på 1980- och 90-talen. Och det blev än mer uppenbart runt år 2010 när vi alla insåg att streaming skulle bli den viktigaste distributionsformen i framtiden.
Men trots alla dessa förändringar så har varken budgeten och eller uppdraget till public service förändrats i någon högre grad. Anlagen räknas i princip upp med inflationen och i kommitténs betänkande konstateras: “innehållsuppdraget i huvudsak har varit oförändrat under de senaste tillståndsperioderna”.
Uppdraget är alltså brett, vilket innebär att det mesta passar in. Resultatet som ska uppnås (ökad demokrati och kunniga medborgare) är svårt att mäta, inte minst om man vill försöka härleda hur just public service har påverkat detta. Pengarna som anslås är lika stora varje år trots att omvärlden förändras totalt. Borde inte demokratin bli ännu bättre om public service fick dubbelt så mycket pengar?
Men förutom målet att alla i Sverige ska ta del av public services utbud eller i varje fall gilla det som görs, så ska public service också göra det som kulturpolitiken i övrigt normalt syftar till. Alltså att ta hand om sådant som kommersiella aktörer inte kommer att kunna göra eftersom intresset är för litet. Eller som det uttrycks i betänkandet:
“För att public service ska vara en viktig del av en välfungerande svensk mediemarknad och bidra till att bevara en mångfald av medier är det viktigt att public service-företagen tar ett särskilt ansvar för de områden som de kommersiella aktörerna inte täcker och att detta prioriteras i verksamheten.”
Så nu har vi alltså två olika typer av mål som står mot varandra. Dels ska public service nå alla, dels ska SVT och SR göra program som är så smala eller dyra att producera att TV4 och Aftonbladet inte kan räkna hem dem.
Så länge tablå-tv dominerade konsumtionen fanns det en logik i att blanda både breda och smala program. Många tittare orkade inte byta kanal trots att de hade fjärrkontrollen i handen, vilket innebar att om många såg ett brett program stannade de kvar och såg även smala program.
Trots att konsumtionen numera ser helt annorlunda ut, och kommer att förändras än mer de kommande tio åren, är uppdraget oförändrat. Hur vet vi hur mycket program som krävs för att förbättra demokratin i ett läge när tablå-tv bara når några procent av tittarna? Vi kommer att lyssna på radio och se på tv på ett helt annat sätt när tablåernas betydelse försvinner.
Det går att argumentera för att det är viktigt för både SVT och SR att få så många som möjligt att ladda ner deras app och även använda den regelbundet. Då ökar sannolikheten att de ser Aktuellt eller någon debatt inför ett val. Men hur mycket “marknadsföringsprogram” behövs för detta? Vad får de kosta? Vilken andel av budgeten ska gå till dessa program och hur stor andel ska gå till uppdraget att göra det som marknaden inte kan producera?
På den nivån får man leta förgäves efter åsikter från public service-kommittén. Modellen för styrning från skattebetalarnas sida är att via riksdagen och ett par styrelser anställa en vd som får miljarder i en påse varje år och sedan har väldigt fria ramar att verka inom.
Eftersom offentlighetsprincipen inte gäller public service har vi också väldigt liten inblick i hur pengarna används. Public service-bolagen hävdar dessutom att de utredningar de genomför är affärshemligheter, trots att de inte bedriver någon affärsverksamhet.
De riktigt stora frågorna får därför aldrig några svar. Vi vet inte ens vad vi borde mäta för att se om målen nås. Lyckades Hanna Stjärne och Cilla Benkö öka demokratin 2023? Eller var målet bara att bibehålla den? Hur många bör vara inne i appen varje kväll för att uppdraget ska anses avklarat? Och varför behövs just 9,3 miljarder kronor till detta när danska, norska och finska public service klarar av i princip samma uppdrag med flera miljarder lägre budget?
Det finns många frågor som är intressantare än om 1 procents uppräkning av budgeten för public service år 2032 är ett hot mot demokratin.
Loaded returns
För några veckor sedan skrev jag om The Guardians artikel som berättade historien om de brittiska grabbtidningarnas uppgång och fall. Tidningen Loaded, som startade vågen av dessa så kallade lad mags, lanserades för 30 år sedan och lades ner två decennier senare.
Men knappt hade The Guardian hunnit publicera historiken så återuppstod Loaded som en sajt. Den stora skillnaden verkar vara att taglinen är bytt från “For men who should know better” till “For men who know better”.
Ska vi gissa hur länge den överlever den här gången?
Tipsa gärna dina vänner om Malmsten om Medier
Hjälp mig att sprida detta nyhetsbrev till fler personer. Om du tipsar fem vänner som anmäler sig som prenumeranter (gratis eller betalande) får du ett signerat exemplar av min bok PRESS STOPP. Klicka i så fall på knappen här👇