17 insikter från Bergen
17 insikter från Bergen
Vecka 19 – 2024. Om de norska medierna haft osedvanligt få nyheter under de senaste dagarna beror det på att 1 200 journalister och mediechefer har varit i Bergen för de Nordiske Mediedager.
NYHETSBREV vecka 19 – den 8 maj 2024
INTRO: Ska jag förändra nyhetsbrevet?
AKTUELLT: Trollfabriker och deepfake-video, Telegraph till salu – igen, Tiktok slår tillbaka
SPECIAL: Fem rapporter från Nordiske Mediedager i Bergen
TECKEN I TIDEN: Sänkt lön för ny ordförande, Reader’s Digest lägger ner, Lita aldrig på “sanningen”
Kortare och oftare?
Hej!
Denna gång domineras nyhetsbrevet av fem texter från Nordens största mediekonferens som hölls i norska Bergen i förra veckan. Som du kommer att upptäcka så testar jag igen en ny idé för hur det här nyhetsbrevet kan läggas upp. Mejla mig gärna och berätta vad du tycker – du kan svara på detta mejl precis som alla vanliga mejl du får.
Jag har ytterligare en fråga om framtiden för nyhetsbrevet. En av de vanligaste kommentarerna som jag får när jag pratar med någon av er prenumeranter är att nyhetsbrevet är väldigt ambitiöst. Jag tolkar detta som ett artigt sätt att säga att innehållet är för långt.
Det kan man ju enkelt lösa genom att bara skriva kortare. Men ett alternativ är att mer eller mindre dela upp nyhetsbrevet i två delar. Ena veckan kommer då ett antal korta nyheter med kommentarer och andra veckan kommer en intervju, ett längre reportage eller en rapport från en konferens.
Nackdelen för min egen del är att jag blir mer uppbunden om jag ska skicka ett nyhetsbrev varje vecka. Men jag tänker att det går ju att lösa genom att göra ett extra kort nyhetsbrev ibland eller helt hoppa över någon vecka när det kör ihop sig.
Viktigast är dock vad du tycker. Ska jag göra om nyhetsbrevet så att det är kortare men kommer oftare, eller ska jag behålla dagens upplägg?
Stötta gärna mitt arbete
Om du gillar detta nyhetsbrev får du gärna stötta mitt arbete. Det finns två enkla sätt:
Bli en betalande prenumerant. Klicka på knappen här nedan👇och följ instruktionerna. Då blir du även inbjuden till den Facebook-grupp som endast är öppen för betalande prenumeranter.
Sprid gärna nyhetsbrevet till dina vänner. Det kan du göra på många sätt – men om du klickar på knappen här nedan👇 får du dessutom ett signerat ex av min bok PRESS STOPP när du värvat fem vänner.
Trollfabriker och fejkade nyheter
I Sverige pratar alla i mediebranschen om Kalla Faktas wallraffande inne på Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning.
Även i Danmark pågår en likande debatt som knappt uppmärksammats alls i Sverige. Där har SD:s systerparti Dansk Folkeparti hamnat i blåsväder sedan man tagit AI till hjälp för att göra en deepfake video med den socialdemokratiska statsministern Mette Frederiksen i huvudrollen.
I filmen, som i dagsläget har visats över 200 000 gånger på X, berättar statsministern att alla nuvarande helgdagar i Danmark ska avskaffas och ersättas av firandet av den muslimska högtiden Id al-fitr. Scenen utspelas i en dröm som Dansk Folkepartis ledare Morten Messerschmidt har i filmen sedan han utmattad somnat över tangentbordet under Stora bededag, en tidigare helgdag som från och med i år inte längre är en ledig dag i Danmark.
Telegraph till salu – igen
Den brittiska tidningsgruppen The Telegraph Group, där även tidskriften The Spectator ingår, är åter till salu. Turerna kring ägandet av tidningarna har varit många och krångliga under de senaste året, förstärkta av att The Telegraph är en av de dagstidningar som står det regerande Torypartiet närmast om hjärtat.
Under 2023 inledde Lloyds Bank en försäljning av gruppen sedan ägarna inte klarat att betala sina lån. Men auktionen avblåstes sedan ett konsortium, RedBird IMI, förbundit sig att betala av lånet (600 miljoner pund, motsvarande 8,2 miljarder svenska kronor) mot att överta ägandet. Konsortiet finansierades dock till 75 procent av Förenade Arabemiraten, vilket väckte enorm kritik i Storbritannien och även resulterade i en ny lag som förbjuder andra stater att äga brittiska dagstidningar.
RedBird IMI har därför förklarat att de inte längre är intresserade av att försöka överta ägandet, vilket gör att den ursprungliga auktionen nu väntas återupptas. Enligt The Guardian var många internationella mediebolag med i budgivningen i höstas, bland annat Rupert Murdochs News UK. Snart lär vi få se hur många som är beredda att lägga upp ett antal miljarder
Tiktok stämmer amerikanska staten
Som väntat slår nu Tiktok tillbaka mot det amerikanska beslutet att förbjuda den sociala medie-plattformen från att verka i USA om bolaget inte säljs. I går, 7 maj, lämnade Tiktok och dess ägarbolag Bytedance in en stämningsansökan mot den amerikanska staten.
New York Times har skrivit en lång analys av läget (som du kan läsa via denna gåvolänk). Det kinesiska bolagets huvudsakliga argument är att beslutet strider mot den amerikanska konstitutionens första tillägg som förbjuder stiftandet av lagar som inskränker yttrandefriheten. Men Tiktok framhåller också att det är omöjligt att inom den korta tidsfrist som gäller (nio månader) överföra tekniken till en ny ägare.
Hela den 77 sidor långa stämningsansökan som Tiktok presenterat kan läsas via denna gåvolänk.
Allt jag fick lära mig på Nordiske Mediedager
Nordens största mediekonferens hålls sedan 35 år i Bergen. 1 200 journalister, tv-producenter och mediechefer samlades i förra veckan i den vackra stadens fulaste byggnad för att välja bland 50 olika programpunkter under två dagar.
Jag offrade vårens finaste dagar och tog plats i de mörka salarna – allt för att kunna delge dig och alla andra läsare de 17 viktigaste lärdomarna jag fick med mig från Bergen.
1. Danska Zetland intressantast i Norge – startar i Finland
Den danska nyhetssajten Zetland är relativt okänd i Sverige. Men på ett drygt decennium har bolaget inte bara lyckats få 20-åringar att betala för prenumerationer, utan också byggt upp en verksamhet med 60 anställda och blivit så lönsam att det är dags för nordisk expansion. Finland blir första utländska etablering och den nya sajten får premiär redan inom ett par veckor.
Det avslöjade Zetlands tidigare chefredaktör, numera arbetande styrelseordförande, Lea Korsgaard när jag talade med henne i Bergen.
Zetland är på många sätt en vanligt nyhetssajt, men har genom ett antal smarta grepp lyckats med något som nästan ingen annan nyhetsverksamhet klarat av – att få yngre personer att inte bara läsa och lyssna till nyheter utan också att betala för dem. Sajten har även äldre medlemmar, men de unga utgör en mycket stor del, inte minst i jämförelse med traditionella nyhetsmedier.
Jag fick med mig fem insikter från Lea Korsgaards berättelse om förklaringen till Zetlands framgångar:
Zetland har skapat en ovanligt stark närhet till läsarna – som inte är prenumeranter utan medlemmar. Till skillnad från andra sajter som försöker göra detta till ett trick så har Zetland lyckats få medlemmarna att känna att de är delaktiga på riktigt. De blir verkligen behandlade som medlemmar, inte som kunder.
Inga kampanjer med “testa gratis i 3 månader” eller liknande. Man provade det i början men insåg att upplägget krockade med tanken på medlemskap (i bilden ovan syns hur de nyvärvade läsarna lämnade nästan direkt efter att deras gratisperiod hade tagit slut. Topparna i diagrammet visar hur nya medlemmar strömmade in för att därefter lämna lika snabbt). Numera är stora delar av upplageframgången byggd på att medlemmarna värvar sina vänner.
Artiklarna publiceras både som text och ljud, men ser vi hur medlemmarna tar del av innehållet så är Zetland närmast att betrakta som en poddverksamhet. Inläsningarna görs av journalisterna själva som håller en personlig ton precis som i en podd. 75 procent av medlemmarna läser nästan inga texter alls utan lyssnar enbart på artiklarna.
Fokus på ett fåtal fördjupande nyheter – inte breaking news. Utgångspunkten är att det redan finns för mycket nyheter. “Vi berättar bara det som är riktigt viktigt”. Förutom en nyhetsöverblick på fem minuter (lyssna på måndagens avsnitt om bland annat Al Jazeera i Israel via denna gåvolänk) publicerar Zetland oftast endast tre artiklar per dag. En artikel kostar i genomsnitt 20 000 danska kronor att producera.
En viktig förklaring till framgångarna bland unga läsare är att Zetlands medarbetare också är unga. Lea Korsggaard har själv fyllt 44 år och konstaterade att hon börjar bli för gammal.
2. Spelen som bygger New York Times upplaga
Jag tror att många i den nordiska mediebranschen har hört talas om vilken succé som New York Times har med sina spel och korsord. Men att lyssna till Jonathan Knight, som leder New York Times Games, gav mig nya insikter i dels hur ambitiöst tidningen går tillväga i denna satsning, dels hur viktiga spelen har blivit för att få prenumeranterna att fortsätta betala för nyheterna.
Tidningen började med den här typen av intelligenta tidsfördriv efter japanernas angrepp på Pearl Harbour 1941. Bara en vecka efter attacken beslutade New York Times att utveckla ett korsord eftersom man insåg att det fanns stor risk att tidningen skulle innehålla enormt mycket elände och lidande under de kommande åren. Nyheterna behövde helt enkelt vägas upp av något som gav läsarna en paus från krigets fasor.
Dagens stora spelavdelning på New York Times har vuxit fram ur en annan typ av dramatik – tidningens digitala omvandling och utmaningen att bygga en långsiktig relation till de lättflyktiga prenumeranterna.
Redan när New York Times lanserade sin första webbsida 1996 fanns korsordet med i digital form. Men det är först de senaste åren som de digitala tidsfördriven blivit strategiskt viktiga för tidningen. Sedan tidningen lanserade Spelling Bee i digital form för sex år sedan har spelen blivit en av de viktigaste drivkrafterna för att minska avhoppen (det som kallas churn) och öka lönsamheten för hela New York Times.
Jonathan Knights berättelse gav mig fyra förklaringar till succén:
Kvalitet före kvantitet. New York Times lägger mycket stora resurser på att ta fram nya spel men lanserar bara ett per år. Efter supersuccén Wordle, som köptes 2022, lanserades Connections förra sommaren och nu i april i år beta-lanserades Strands på vissa marknader. Investeringarna bakom ett nytt spel är mycket stora.
Spelen är inte gjorda för att man ska fastna i dem hela dagarna. De flesta spelen går bara att spela en gång per dag, vilket kanske tar fem minuter.
Verksamheten drivs som en spelstudio och inte som en tidningsredaktion. Jonathan Knight har en bakgrund på stora dataspelsföretag som Activision och EA, inte från journalistiken.
Spelen innehåller möjligheter att dela med sig av sina resultat i sociala medier eller via meddelanden och mejl. Detta gör att spelarna blir delaktiga i att sprida spelen till fler utan att det kostar New York Times något.
I dag har New York Times 10 miljoner användare av spelen per vecka. De som både läser nyheter och spelar något av spelen är den mest lojala gruppen av tidningens prenumeranter.
3. “NM finns inte längre – nu är alla med i VM”
Ett av de stående inslagen på Nordiske Mediedager är Toppmötet där cheferna för Norges fyra största medieverksamheter frågas ut och diskuterar aktuella mediefrågor. Jag fick med mig fyra nya insikter:
Schibsteds nyhetsmedier, som blir ett självständigt stiftelseägt bolag inom några veckor, är väldigt glada att slippa den ständiga börsrapporteringen. Eller som blivande koncernchefen Siv Juvik Tveitnes uttryckte det: “Nu känns det som om vi får ordna ‘ensam-hemma-fest‘“.
Polaris Media, som är majoritetsägare till Stampen i Västsverige, är fortfarande börsnoterat men kontrolleras i praktiken av Schibsted Media. Det innebär att nästa alla dagstidningar i Norge nu är ägda eller kontrollerade av icke-vinstdrivande stiftelser. Anders Opdahl, chef för Amedia som är stiftelseägt sedan norska Sparbanksstiftelsen DNB köpte upp hela koncernen 2016, menade att det kommer bli mer samarbeten i Norge nu när även Schibsted Media blir ägt av en stiftelse. Och med tanke på att de norska koncernerna hel- eller deläger de flesta dagstidningar i Sverige, kommer kanske samarbetena även att synas här.
Streamingkriget präglar norsk tv precis som svensk. Marknaden är inte längre nationell, vilket Vibeke Fürst Haugen, högsta chef för statligt ägda NRK, konstaterade. “NM är borta. Nu tävlar vi alla i VM”.
För att vinna VM bör man dock vinna de lokala tävlingarna. Och NRK har just förlorat ledartröjan i den norska digitala tv-världen till Egmontägda TV2. Detta beror inte minst på att NRK tackade nej till vårens stora norska tv-succé Spillet (en koreansk variant av Robinson eller Big Brother) som nu i stället drar massor av tittare till TV2.
4. Kriget i Ukraina förändrar journalistiken
Mstyslav Chernov och Evgeniy Maloletka, regissör respektive fotograf bakom den Oscarsvinnande dokumentären 20 dagar i Mariupol, inledde hela konferensen med att berätta om svårigheterna att producera en film mitt under brinnande krig. De beskrev också hur Ryssland använde deras material men med speakertexter som helt förfalskade deras historia.
“We live in the age of misinterpretation, not the age of misinformation”, konstaterade Mstyslav Chernov.
Vi vet redan att svårigheten att skilja sanningen från lögnen kommer att bli allt svårare i takt med den tekniska utvecklingen, inte minst inom AI. Men tekniken går självklart också att användas för att säkerställa vad som är sant, vilket ett par andra programpunkter i Bergen handlade om.
Haley Willis från New York Times Visual Investigations team, berättade om hur de arbetat med att få fram sanningen om vad som hände i förorten Bucha nordväst om Kiev under krigets första månader 2022. När de ryska trupperna drogs tillbaka spreds bilderna av döda människor som låg längs huvudgatan i vad som tidigare var en rätt välbärgad förort. Ryssarna hävdade att ingen människa ens hade skadats under tiden de ockuperat området. Filmbilderna som spreds var antingen från andra ställen eller så var alla personer som förekom i bild skådespelare eller offer för de ukrainska truppernas framfart, enligt den ryska propagandan.
Hennes beskrivning av hur teamet i New York snabbt kunde slå fast att filmbilderna verkligen var tagna i Bucha genom att jämföra med öppna data från bland annat Google Street View var imponerande i sig. Men den närmast osannolika delen av hennes berättelse handlade om hur teamet i New York under åtta månader, tillsammans med tidningens utsända på plats i Ukraina, även lyckades få fram vilka de döda personerna på bilderna var och vilka ryska militära enheter som varit på plats under de fasansfulla dagarna.
Nackdelen med att lyssna på berättelser från New York Times är att det är lätt att det hela mynnar ut i en suck: “tänk om vi hade de resurserna…”. Jag tror i och för sig att det nästan alltid går att hitta vägar att använda jättarnas metoder även för en redaktion på tre anställda. Men än bättre är det såklart om några riktigt stora spelare skapar tekniska förutsättningar som förändrar spelplanen till fördel för alla medieverksamheter.
Laura Herman, AI-forskare och anställd på Adobe, gav en föraning om en sådan teknisk utveckling. Adobe ligger bakom programvaror som Photoshop och Firefly, vilket gör att deras produkter används av alla sidor i informationskriget som bedrivs på internet och i sociala medier.
Det Laura Herman visade upp var hur deras arbete nu fokuseras på att visa vad som är sant snarare än att avslöja vad som är falskt. Adobe drog igång ett samarbete för flera år sedan under namnet Content Authenticity Initiative. 2 700 medie- och techföretag står nu bakom initiativet som syftar till att utveckla en standard så att en läsare eller tittare ska kunna förstå om och hur en digital bild eller film förändrats och manipulerats, hela vägen från kamera till publicering.
Det konkreta arbetet med att utveckla den tekniska standarden, kallad C2PA, bedrivs nu inom ramen för Linux-stiftelsen och är på väg att börja implementeras. Redan i dag används CR-symbolen (exempelvis i deepfake-videon i artikeln om Dansk Folkeparti i början av detta nyhetsbrev). Tanken är att vi genom att klicka på symbolen ska kunna se hur bilder och filmer vi tar del av har skapats och modifierats.
5. Vad lärde sig Lena K Samuelsson på jobbet?
En av få svenskar på någon av scenerna i Bergen var Aftonbladets avgående publisher Lena K Samuelsson.
Hennes berättelse gav publiken en historielektion i hur främst kvällstidningar förändrats sedan hon satte sin fot på Aftonbladet för första gången, precis när 1980-talet gick mot sitt slut. Men framför allt sammanfattade hon sina nära 35 år inom Schibsted-systemet i elva lärdomar om ledarskap.
Om jag ska sammanfatta mina insikter efter att ha hört Lena K:s så är det dessa:
Alla känner till vilka enorma förändringar som mediebranschen genomgått de senaste decennierna som en följd av digitaliseringen. Men Lena K:s berättelse påminner om andra förändringar som varit nog så omvälvande, inte minst när det gäller kvinnor på chefspositioner. När hon blev chefredaktör för Svenska Dagbladet år 2001 var hon den första kvinnan på posten. Drygt 20 år senare skämtar Lena K om att det är lite svårt att nå 40 procent män på ledande positioner.
Som ledare gäller det att förstå historien. Lena K framhåller att hon står på Ester Blenda Nordströms, Anette Kullenbergs och Amelia Adamos axlar och att detta har stor betydelse. “Utan Dokumentet skulle Aftonbladet inte samla fyra miljoner svenskar varje dag”.
Hur vägen till framtiden ska beträdas är något som kräver beslutsamhet trots en stor osäkerhet. Två citat fastnade i mitt minne: “Ingen är expert när ingen vet vart du ska.” och “Vi måste alla sluta göra en papperstidning på nätet.”
Framgångsrikt ledarskap kräver att man bottnar i sig själv. Jag har hört Lena K på scenen flera gånger, till och med övertygat henne om att vara med på Media Summit i Stockholm vid ett tillfälle. Men även om hon varit bra på scenen vid dessa tillfällen så är det ingenting mot hennes lysande presentation i Bergen. Det märks att ledarskap är något som hon kommit att älska trots ett initialt motstånd. (När SvD:s vd Gunnar Strömblad frågade henne om hon ville bli chefredaktör blev svaret “Nej, det kan du glömma!”. Först när han påpekade att “du förstår att jag i så fall måste be någon annan att ta jobbet” så vände Lena K.) Nu är alla hennes erfarenheter av ledarskap guld värda och hon förmår att förklara vad hon har lärt sig och hur hon tänker.
Om jag skulle planera en kick-off för en medieverksamhet det närmaste året skulle jag börja med att ringa Lena K och höra när hon har tid att komma och prata.
Lars Munch får sänkt lön
I förra nyhetsbrevet skrev jag om att Danmarks största mediekoncern, JP/Politiken, får en nygammal styrelseordförande i form av Lars Munch. Jag visste inte då att hans ersättning för detta uppdrag var 2,5 miljoner danska kronor per år, att jämföra med den sparkade företrädaren som fått nöja sig med 950 000.
Efter en vecka med många rubriker har JP/Politiken nu meddelat att Lars Munchs arvode kommer att sänkas till samma nivå som hans företrädares vid nästa styrelsemöte.
Reader’s Digest stänger i Storbritannien
Reader’s Digest var en gång i tiden världens största tidskrift, sett till betald upplaga. Med 49 editioner i 70 länder hade tidningen över 10 miljoner betalande prenumeranter. Tidningen var den första tidskriften som blev ett internationellt varumärke. Den brittiska versionen startade redan 1938 och tio år senare fanns det 20 internationella editioner av tidningen.
Sedan millenieskiftet har upplagorna dock rasat och antalet editioner har krympt samman snabbt. I fjol upphörde den kanadensiska upplagan och i förra veckan stod det klart att det sista numret i Storbritannien blev det som just nu går att hitta i något av de tidningsställ som möjligen finns kvar.
Lita aldrig på “sanningen”
Om en nyhetsverksamhet innehåller ordet “sanning” bör du inte lita på innehållet.
Detta har väl många anat allt sedan Pravda startades 1912. Men nu har bolaget NewsGuard, som undersöker och bedömer sanningshalten hos 35 000 digitala medieverksamheter, tagit reda på trovärdigheten hos webbsidor som innehåller ordet “Truth” i sitt namn.
NewsGuard har undersökt 55 webbsajter och 49 av dem publicerar en stadig ström av falska nyheter. Bland de som får lägst betyg finns TruthUncensored.net och RussiaTruth.co
Tipsa gärna dina vänner om Malmsten om Medier
Hjälp mig att sprida detta nyhetsbrev till fler personer. Om du tipsar fem vänner som anmäler sig som prenumeranter (gratis eller betalande) får du ett signerat exemplar av min bok PRESS STOPP. Klicka i så fall på knappen här👇