Amelia Adamo: Likmaskarna har redan rensat
# 5. Amelia Adamo är inte rädd för att uttrycka sig tydligt. Men att hon använder orden likmaskar och gravplundrare för att beskriva tidskrifternas ställning i dag är mer än jag hade räknat med.
NYHETSBREV nr 5 – den 13 december 2023
INTRO: Årets händelse i mediebranschen
AKTUELLT: Schibsted utan Blocket, Mats Örbrink ska styra public service, The Telegraph blev (kanske) uppköpt
INTERVJU: Amelia Adamo om tidskrifternas död
TECKEN I TIDEN: Sista tidningen i Östersund. Sista magasinet från PopSci
Vilken är årets händelse i mediebranschen?
De senaste veckorna har ett par medieaffärer fått uppmärksamhet långt utanför branschpressen. Schibsteds omorganisation och Viaplays fortsatta katastrof på börsen har lyckats tränga undan en del av dagspolitiken på de vanliga nyhetssidorna.
Men vilken är den allra viktigaste händelsen i mediebranschen under 2023? Det är alltid lätt att tro att de senaste händelserna är de viktigaste. Det intressanta är ju vilka händelser som kommer att få betydelse även på lång sikt.
Tillsammans kan vi avgöra detta! Rösta här👇 så har vi snart svaret på vilken händelse som ni läsare av detta nyhetsbrev anser är viktigast.
Men - samtidigt som du får rösta i enkäten här ovan, så har jag tagit bort möjligheten för dig och alla andra att kommentera det jag skriver. Detta är dock inte gjort av illvilja utan efter en lång dialog med Myndigheten för press, radio och tv.
Den som vill få ett utgivningsbevis för en webbsida måste se till att alla som skriver en kommenterar får tydlig information om att de själva är ansvariga för allt de skriver. Eftersom detta är närmast omöjligt att lösa på den plattform som jag använder för att publicera nyhetsbrevet så fick jag i stället ta bort möjligheten att kommentera. Det var ärligt talat nästan ingen som hade utnyttjat möjligheten att skriva kommentarer, så jag tror inte att saknaden blir så stor.
Resultatet blev alltså att Malmsten om Medier nu är en webbplats och ett nyhetsbrev med utgivningsbevis och där jag är ansvarig utgivare. Men där möjligheten att direkt kommentera artiklarna på webben alltså är borttagen.
Däremot går det självklart fint att mejla mig om du vill tipsa, klaga eller kritisera det jag skriver. Klicka i så fall här👇
Schibsted utan Blocket
När Schibsted köpte Blocket för 183 miljoner kronor år 2003 hade alla andra medieföretag i Sverige tackat nej. Priset ansågs orimligt högt för ett bolag som bara omsatte 34 miljoner kronor och hade två anställda.
När Schibsted nu delar upp verksamheten så att medierna och marknadsplatserna får olika ägare, värderas medieverksamheten, inklusive Aftonbladet och Svenska Dagbladet, till 6,2 miljarder norska kronor, NOK.
Hela Schibsted har i dag, 13 december 2023, ett börsvärde på 69,3 miljarder NOK. Med en inte alltför stor journalistisk vinkling går det att hävda att det är förvärvet av Blocket och allt som detta lett till genom åren som står för resten av börsvärdet när vi räknar bort mediedelen - alltså 63,1 miljarder NOK.
Hade Bonnier eller Metro, som båda räknade på Blocket men sa nej, köpt i stället för Schibsted hade mediekartan i Norden sett rätt annorlunda ut i dag.
Men att Blocket blev en sådan vinstlott för 20 år sedan är inget argument för att de båda verksamheterna ska ägas tillsammans i dag. Marknadsplatserna behöver uppenbarligen inte mediedelen längre, behöver man annonsera är det bara att köpa annonsplats som alla andra. Och stiftelsen Tinius, som nu tar över hela ägandet av mediebolagen, har som syfte att ge ut nyhetsmedier i allmänhet och Aftenposten i synnerhet, inte att sälja bilar i Danmark.
Det faktum att stiftelsen Tinius äger 26,3 procent av Schibsted, varav många röststarka A-aktier, gör att deras förmögenhet uppgår till ungefär 20 miljarder NOK. Det kommer att räcka långt för den som vill vara med och spela en avgörande roll i utvecklingen av mediebranschen i Norden framöver.
När Tiniusstiftelsen blir helägare till mediebolagen inom Schibsted innebär det också att vi får en starkare stiftelsegrupp i den nordiska mediebranschen. I Danmark ägs den största dagstidningskoncernen, JP/Politikens Hus, av en stiftelse precis som mediekoncernen Egmont. I Norge är Amedia, Bonniers partner i lokaltidningsbolaget Bonnier News Local, stiftelseägt.
I Sverige tvingades flera stiftelser att sälja sina dagstidningar under 2010-talet, men Västerbottens-Kuriren, NTM och Gota Media är fortfarande stiftelseägda. Och till våren blir alltså även Aftonbladet och SvD ägda av en stiftelse som inte har några ägare som förväntar sig aktieutdelning.
Mats Örbrink kliver in i public service
En av Sveriges mest erfarna publicistiska chefer från kommersiell tv, Mats Örbrink, är en av de nyvalda ledamöterna i styrelsen för Förvaltningsstiftelsen för SR, SVT och UR. Styrelsens viktigaste uppdrag är att utse ledamöterna i styrelserna för de tre aktiebolagen SR, SVT och UR som bedriver den publicistiska verksamheten.
Mats Örbrink är den enda person som lyckats ha journalistiska toppjobb på såväl TV3 och Kanal 5 som Canal+/C More och TV4.
Han har också varit aktiv i diskussionen om public service framtid. Mats Örbrink betecknar sig själv som en varm anhängare av public service men har varit mycket kritisk till de stora summor pengar som går till SVT och SR. I en debattartikel i SvD 2019 skrev han:
“Tanken att ett starkt public service kräver 4 812 anställda och 8,4 miljarder skattekronor per år är häpnadsväckande lättsinnig. Av besparingen skulle med fördel en eller ett par miljarder kunna överföras till statens njugga kulturbudget.”
Mats Örbrink blev nominerad till uppdraget av KD där hans dotter, Nike Örbrink, är ett av de unga stjärnskotten. Längre tillbaka i historien var Mats Örbrink känd som en av de ledande personerna inom FNL-rörelsen. Under delar av de åren var han också med i ledningen för den maoistiska organisationen Röd ungdom där Ola Sigvardsson var redaktör för tidningen Rödluvan.
Ola Sigvardsson, som var Pressombudsman under nästan hela 2010-talet, blev nyligen utsedd till ledamot av den nya Mediestödsnämnden som ska fördela mediestödet från och med 2024.
Det innebär att den konservativa Tidö-regeringen på kort tid valt två före detta maoister att styra och reglera de svenska medierna.
The Telegraph blev (kanske) uppköpt
Jag har skrivit ett par gånger om turerna kring brittiska Telegraph Media Group, ägare till The Daily Telegraph, tidningen som ligger det konservativa Tory-partiet nära. I somras tog banken som lånat ut pengar till ägarna, familjen Barclay, över ägandet och inledde en försäljning via en auktion.
I förra veckan återfick familjen Barclay ägandet genom att betala de förfallna lånen. Detta skulle knappast fått någon att höja på ögonbrynen om det inte var för att pengarna kom från shejk Mansour bin Zayed al-Nahyan, vicepresidenten i Förenade Arabemiraten.
Affären bygger på att RedBird IMI, ett konsortium finansierat av shejken, ska ta över ägandet av tidningsgruppen. Debatten om det är rimligt att sälja fria dagstidningar till länder utan fri press är därför i full gång i Storbritannien.
“UK newspapers should not be owned by undemocratic foreign states. Indeed, even if the UAE were a paradise of fair elections and human rights, it would still be bizarre to allow a foreign government to own a major UK newspaper group”, skriver The Guardians finansredaktör Nils Pratley.
Den brittiska kulturministern Lucy Frazer har beordrat en officiell utredning om affären innan den kan godkännas. Räkna därför med många nya turer innan det är klart vem som kommer att äga mediegruppen där The Daily Telegraph, The Sunday Telegraph och tidskriften The Spectator ingår.
Tipsa om nyhetsbrevet och få boken Press Stopp
Om du får fem vänner att prenumerera på detta nyhetsbrev (gratisversionen räcker fint) så får du ett signerat ex av min bok Press Stopp. Klicka här för att tipsa👇
Amelia Adamo:
“Gravplundrarna var där innan tidskrifternas lik hade stelnat “
Tidskriftsdrottningen Amelia Adamo sörjer inte tidskrifternas undergång. “Var sak har sin tid”, konstaterar hon.
Tidskrifterna fortsätter att tappa mark och ser inte ut att kunna hitta en lönsam roll i den digitala världen. Jag träffar därför tidskriftsdrottningen Amelia Adamo för att prata om vad som kommer att gå förlorat när många glansiga magasin går i graven. Men hon avfärdar mina farhågor lika rakt som när hon skriver om sex och relationer i M-magasin:
“Likmaskarna har redan rensat. Gravplundrarna var där redan innan liket hade stelnat. Det finns inget att sörja när tidskrifterna försvinner.”
Det är få personer som betytt lika mycket för tidskrifternas utveckling i Sverige det senaste halvseklet som Amelia Adamo. Hennes karriär från Svensk Damtidning, via Husmodern och VeckoReyn till Aftonbladet på 1970- och 80-talen gjorde henne till en kändis i mediebranschen. Och när hon skapade Amelia, Tara och M-magasin på 90- och 00-talen blev hon en kändis för hela svenska folket.
Dessutom har hennes arbete genererat stora vinster. Förutom Hasse Olsson, chefredaktören som gjorde Dagens Industri till en succé, torde hon vara den enskilda person som skapat de mest lönsamma nya medieprodukterna inom den svenska delen av Bonniersfären de senaste 50 åren.
Amelia Adamo är inte utbildad journalist utan är beteendevetare. Detta har spelat stor roll för hennes förmåga att skapa tidskrifter som vänder sig till målgrupper där hon själv inte nödvändigtvis ingår. Att förstå läsarens behov och även ha förmågan att skapa ett innehåll som både lockar och engagerar, har gjort henne till en formidabel tidningsmakare.
Första gången Amelia fick möjlighet att skapa en helt ny publikation var på Aftonbladet. 1984 lanserade hon en ny söndagsbilaga som innehöll en typ av journalistik som aldrig tidigare publicerats i en kvällstidning.
“Aftonbladets featurematerial var väldigt allmänt och manligt på den tiden: ‘Så är det att ligga i lumpen’. Det nya som jag införde var att skriva om relationer, det gjorde att vi fick kvinnor att köpa Aftonbladet”, säger Amelia Adamo.
Tidskrifternas styrka har legat i att de behärskat den lilla världen, menar Amelia Adamo. Detta till skillnad från dagstidningarna som fokuserat på den stora världen med krig, statsministrar och skatter.
“Vi har använt oss maximalt av den lilla världen. Trots allt fruktansvärt som händer i Gaza och i Ukraina så är det i den lilla världen som det riktigt viktiga sker i människors liv. Och tidskrifterna tog väldigt väl hand om den lilla världen.”
90-talets stora innovation i tidskriftsvärlden var utvecklingen av livsstilsmagasin. Tidskrifter som speglade och bekräftade människors livsval.
“Tidskrifternas stora impact var att de kom hem till var mans hem och öppnade världen. Det var tidskrifternas stora grej. I dag finns det överallt, men då var det bara tidskrifterna som gjorde detta. De breddade världen. Tidskrifterna hade en mycket djupare påverkan än vad många journalister förstod.”
2002 blev Amelia Adamo gästprofessor vid journalistutbildningen i Göteborg. Studenterna protesterade över att någon som inte var “riktig” journalist skulle undervisa dem.
“De sa, ‘den här journalistiken, vad ska man lära sig den för?’. Det var ju ett förakt för den så kallade vanliga människan, som inte läste Jon Fosse eller motsvarande”, konstaterar Amelia Adamo.
Anekdoten blir extra rolig i dag när morgontidningarna jobbar hårt för att lära sig behärska den klassiska tidskriftsjournalistiken. I tidigare nyhetsbrev har jag skrivit om hur både Västerbottens-Kuriren och NTM-koncernen förändrar sitt innehåll. Och det är väldigt tydligt att de går från att främst bevaka den stora världen till att alltmer intressera sig för den lilla.
“Jag tycker att det ändå är konstigt att det tagit så lång tid för lokaltidningarna att förstå hur vansinnigt intresserade läsarna är av allt möjligt i det lokala. Även av hur grannen bor. Lokaltidningarna har så mycket gratis, eftersom människor i regel brukar vara väldigt intresserade av det som är nära.”
Samtidigt som många andra medier plockar upp tidskrifternas recept så går det rakt utför för de klassiska konsumenttidskrifterna. Annonserna har till stora delar försvunnit, precis som för dagspressen. Men för tidskrifterna faller även upplagorna och läsningen.
Inför intervjun hade jag sett framför mig hur jag och Amelia Adamo skulle vända och vrida på allt det fina som nu kommer att gå förlorat om tidskrifterna fortsätter att dö. Men sentimentalitet och nostalgi är inte något som ligger för Amelia Adamo.
“Jag tror inte tidskrifterna har en enda unik position i dag som inte går att finna på nätet. Jag har hemskt svårt att se att vi kommer att förlora något. Det är ingen som inte kommer att ha ett recept på lussebullar även om tidskrifterna försvinner.”
Men kommer inte tidskrifterna att lämna efter sig ett tomrum om de försvinner? Kommer vi inte att sakna kon när båset är tomt?
“Jag tror inte så mycket på tomrum. Det är så välfyllt överallt. Gravplundrarna har varit framme för länge sedan. Och liken själva har ju också hjälp till. Jag har precis gjort en lång intervju med Johan Jenny Ehrenberg för M-magasin. Så snart jag lämnar den texten så publicerar Expressen den på nätet, innan tidskriften är tryckt. Så vad är det unika som vi har kvar? Jo, vi har kvar unikt material endast för den som INTE går in på nätet och letar, om ens det. Knäpper du på tv:n så sitter den person jag har intervjuat hos Carina Bergfeldt och säger samma sak. Och när jag äntligen fått en intervju med Benjamin Ingrosso så är han i Hellenius hörna och berättar om att hans farfar har dött. Förut var det vårt privilegium att ha snyft och tala ut och den sortens grejor. Så är det inte längre.”
Men kommer vi inte sakna kvaliteten när tidskrifterna inte kan leverera det? Allt om mat hade eget provkök och även Icakuriren provlagade alla recept innan de publicerades.
“Det har ingen betydelse. Min man är den som lagar maten hemma hos oss. ‘Var fick du det här receptet ifrån?’, brukar jag fråga. ‘Du måste ju kolla vem det är som har gjort receptet. Är det Mannerström?’ Då svarar han, ‘Nej, det var Ica’. Det finns de som letar efter ett torskrecept och litar bara på en viss favoritkock, men det är bara några få.”
“Att slåss mot allt det där om man är en tidskrift, det är att slåss mot väderkvarnar. Så jag tror inte det blir något tomrum, det är uppgrävt och klart. Likmaskarna har jobbat på.”
“Nördarna jag känner, som har haft tidskrifter för att hitta speciella whiskysorter, de hittar sådant ändå. Det enda man inte hittar, det är känslan i pappret. Någonting som ligger framme och som man kan hålla i. Man kan få en helt annan överblick i en tidskrift, men det är bara vi som växt upp med tidskrifter som värdesätter det."
Amelia Adamo menar att många av tidskrifterna kommer att dö ut med de läsare de har i dag. De yngre generationerna kommer inte att börja läsa på papper, även om formen i en papperstidning är mycket bättre än när innehållet levereras via en telefon.
“Jag prenumererar själv på två tidskrifter som jag tycker ger mig saker som jag inte hittar någon annanstans. Det är tidningen Vi och Fokus. Om jag plöjer igenom Fokus artiklar får jag där upplysningar som jag inte känner till men också på ett sätt jag inte har tänkt på. Och så länge tidskrifter ger mig någonting som jag inte naturligt får i datorn så fortsätter jag.”
Men Fokus funkar väl även digitalt?
“Den är för jobbig att läsa digitalt. Man måste läsa lite, lägga den i från sig och återvända. Om de skulle säga i morgon att ‘vi stänger papperstidningen’, då skulle jag säga upp prenumerationen. För mig lämpar de sig inte digitalt. Man måste bli sugen också, det måste finnas en attraktionskraft.”
Vi som växt upp med tidskrifter och läste dem. Vi kommer väl att sakna just detta, att de gav oss något som inte funkade digitalt?
“Alla som hade en tidskrift som man läste och älskade när man var 15, de kommer att minnas den. Väldigt många växte upp med Min Häst, Femina eller Mitt livs novell. Det kommer finnas kvar som minnen. Trevliga nostalgiminnen. Men fullständigt betydelselösa.”
Snart trycks sista tidningen🗞️ i Östersund
📰📲 Vid årsskiftet stänger Bonnier sitt tidningstryckeri i Östersund. De åtta dagstidningar som trycks där kommer i stället att tryckas i Falun och Sundsvall.
De cirka 30 000 exemplar som produceras varje dag kan klaras av på de nya tryckorterna utan att ens utöka personalstyrkan, enligt ett reportage i tidningen Arbetaren.
Tryckpressen i Östersund är enligt reportaget en av de modernaste som finns. Och trots att den kostar många miljoner att köpa är det möjligt att den bara skrotas då intresset för att ta över den är minimalt.
Från “King of the hill” till “Down and out” på 13 år
“These guys did something really, really breakthrough.” Steve Jobs 8 april 2010.
Tidningen Popular Science var kronjuvelen i den samling om nästan 50 magasin i USA som Bonnier köpte under åren 2006 och 2007. PopSci, som den kallas, var inte bara en av USA:s äldsta tidskrifter. Med en upplaga på över en miljon exemplar, en omsättning på ungefär en kvarts miljard svenska kronor och en läsekrets som älskade ny teknik, var den som gjord för den digitala tiden.
När ryktena om Apples kommande produkt, iPad, började läcka ut gick Bonnier all in och byggde en egen programvara för att skapa digitala magasin för den nya plattan. PopSci var den givna försökskaninen och på bara några månader fick Bonniers R&D-grupp fram programvaran Mag+ som i sin tur fick Steve Jobs att hylla tidningen i samband med lanseringen i april 2010.
I november i år meddelade PopSci att man nu inte bara har lagt ner papperstidningen (det skedde redan 2020) utan att man nu även lägger ner den digitala tidskriften. Efter 151 år finns det inte längre något som kan kallas ett magasin med namnet PopSci. Kvar blir en webbplats med fem journalister, enligt uppgifter till Axios.
Bonnier sålde tidningen för flera år sedan. I dag ges den ut av ett förlag som heter Recurrent Ventures.
“Of all the futuristic magazines out there, these guys are King of the hill”, sa Steve Jobs år 2010. Men framtiden varade uppenbarligen endast en kort stund.
GOD JUL! 🎄🎅🎄🎅🎄🎅
Nästa nummer av nyhetsbrevet kommer 27 december. Men då räknar jag med att alla är så dästa av julmaten att ni inte vill ha nyheter utan bara vill få ligga still och slöläsa en trevlig text. Jag kommer därför bjuda på ett kapitel ur min bok Press Stopp i den utgåvan.
Men du kanske vill läsa hela boken? Och kanske få ett dedikerat exemplar? Värva i så fall fem vänner som prenumeranter på detta nyhetsbrev - då skickar jag en signerad bok till dig bums. Du använder bara knappen här nedan, systemet håller ordning på vilka personer du har värvat och så snart det är fem så får jag en signal om detta och postar boken.
Klicka här för att tipsa dina vänner👇